Beatrice

Bok av Lina Bengtsdotter
Kriminalinspektör Charlie Lager blir kallad till Karlstad för att utreda försvinnandet av den nio månader gamla flickan Beatrice. Föräldrarna är chockade och massmedia kritiserar sökandet efter flickan. Tiden är knapp och samtidigt brottas Charlie med sina egna problem. Boken är den tredje fristående kriminalromanen om Charlie Lager efter debuten "Annabelle" och uppföljaren "Francesca".
Det här är den första boken jag läst av författaren Lina Bengtsdotter. Det fungerar emellertid fint då boken är fristående, och det blir aldrig problem att förstå vad det är som försiggår.

Jag plockar sällan upp böcker inom den här genren. Och det av en anledning. Jag tycker helt enkelt inte att det är intressant att följa en alkoholiserad polis som försöker lista ut vem den skyldige är. Det ger mig inte tillräckligt mycket för att engagera; det känns inte som att berättelsen kommer någonstans. Och tyvärr följer Beatrice den här mallen till punkt och pricka. Men, som jag skrev, så tyckte jag ändå om boken.

Språket flyter på oerhört fint och jag upplever boken som väldigt välskriven. Lätt att följa, och fast jag inte läst tidigare delar i serien tyckte jag mycket om Charlie. Hon känns trovärdig och äkta, tuff utan att bli nedlåtande och pompös. Jag gillar dessutom att vi får följa två olika paralleller, som snyggt knyts samman närmare bokens slut. Det hela görs på ett väldigt genomtänkt och raffinerat sätt.

Överlag har jag dock inte möjlighet att uttrycka särskilt starka känslor. Beatrice är en bra bok, men den gjorde inte särskilt stort intryck på mig. Den tar inget till det extrema och fast jag aldrig direkt var uttråkad under läsningen kände jag inte heller annat än neutralitet. Jag var aldrig rädd, lycklig eller ledsen. Jag bara var. Det är svårt att sätta fingret på varför, men något skaver.