Folk med ångest
Bok av Fredrik Backman
"En man som heter Ove"-författaren Fredrik Backman är tillbaka med sin sannolikt bråkigaste roman hittills. "Folk med ångest" är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den...tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?
Att råna en bank som inte har några kontanter är som gjort för att misslyckas. Inte ska det bli bättre av att fly från polisen in i en lägenhet som är full med folk eftersom de är på en pågående lägenhetsvisning. Allt detta leder till ett minst sagt stökigt gisslandrama med folk som knappast tar det här med att vara gisslan på allvar. När rånaren väl ger upp och polisen äntligen kommer in i lägenheten är alla där förutom just rånaren. Det ena vittnesförhöret för att få fast på gärningsmannen är tokigare än det andra. Den största frågan är såklart vart har rånaren tagit vägen? - men också vad fan är det för fel på folk?
-
Jag har tidigare läst flera av Backmans böcker och som vanligt lyckas han att blanda humor med allvar och få mig att skratta för att sen gråta en skvätt. Och hans karaktärer, den ena tokigare än den andra och de är så lätta att tycka om, känna med men samtidigt bli galen på. Just kanske för att de är så mänskliga, att de bara är just som människan är. Vi misslyckas, klantar till det och det går åt helvete ibland men vi gör väl alltid vårt bästa och kan vi begära mer än det av varandra? Tänk vad fint om vi skulle bli lite snällare mot varandra och oss själva, sluta ställa så orimligt höga krav och bara vara, lite sånt fick Backman mig att tänka på denna gång. Men en grej som drog ner min läsupplevelse en smula var att det ibland kunde bli lite för mycket. Blir nog lätt så när det är många karaktärer att hålla koll på samtidigt som det händer en massa för de alla olika personerna. Men i det stora hela en mycket rörande, rolig och lättläst bok.
-
Jag har tidigare läst flera av Backmans böcker och som vanligt lyckas han att blanda humor med allvar och få mig att skratta för att sen gråta en skvätt. Och hans karaktärer, den ena tokigare än den andra och de är så lätta att tycka om, känna med men samtidigt bli galen på. Just kanske för att de är så mänskliga, att de bara är just som människan är. Vi misslyckas, klantar till det och det går åt helvete ibland men vi gör väl alltid vårt bästa och kan vi begära mer än det av varandra? Tänk vad fint om vi skulle bli lite snällare mot varandra och oss själva, sluta ställa så orimligt höga krav och bara vara, lite sånt fick Backman mig att tänka på denna gång. Men en grej som drog ner min läsupplevelse en smula var att det ibland kunde bli lite för mycket. Blir nog lätt så när det är många karaktärer att hålla koll på samtidigt som det händer en massa för de alla olika personerna. Men i det stora hela en mycket rörande, rolig och lättläst bok.