Liknande böcker
Historiens vita fläckar
Bok av Maria Ripenberg
Sveriges historia har vita fläckar - det tydliggör denna genreöverskridande berättelse om konungariket Sveriges relationer till de främmande. Maria Ripenberg avslöjar hur den svenska rasism som vi idag kan bevittna vilar på en historisk grund som under långa tider varit okänd/förtigen. Författaren blandar en personlig berättelse med djupdykningar i bland annat Sveriges deltagande i slavhandeln, kolonisering av Sápmi och episoderna med de svenska kolonierna i Nordamerika och i Västindien. Framför allt kan hon peka på hur den europeiska koloniseringen grundad på slavhandel genomsyrade också vad man kan kalla den svenska diskursen från 1600-talets mitt och framåt. Den historiska framställningen vilar på solid vetenskaplig grund där både nyare och äldre forskning åberopas.
Här presenteras tidigare okänt och/eller föga uppmärksammat stoff som ger ett nytt perspektiv på dagens ständigt debatterade frågor om rasism och om migration. Det är en föga smickrande bild av svensk historia som blottläggs. Precis som de stora koloniala makterna, var Sverige med och byggde sitt välstånd på handel med människor.
Det viktiga budskapet förmedlas på ett sätt som står i kontrast mot de mörka historierna som här förs fram. Språket flyter lätt och läsaren engageras i alla drabbade människors öden. Här finns spänning, sorg och fasa som väcker medlidande.
Maria Ripenberg är journalist och filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Maria Ripenbergs bok om rasismens rötter i Sverige var inte den första jag läst under den gångna semesterveckan men väl en av de viktigaste och därför är det den första jag lyfter.
1933 lät Torgny Segerstedt, känd för att bedriva en aktiv kampanj mot Hitler och nazismen, publicera följande rader i sin tidning: "Herr jazzkungen och människoätarättlingen Louis Armstrong visar sin slätrakade flodhästsymfoni.. visar tänderna, snörvlar, upphäver ett av sina vilda negroafrikanska förfäders urtjut, då och då omväxlande med ett gravhest gorillevrål från urskogen. Att hans lungor hålla är förvånande men fysiskt brås han nog både på förfäder och gorillor."
Under samma tid är läroböckerna fulla av förhärligande av Sverige och svenskhet, vår moraliska överlägsenhet och vårt rättesnöre. Afrikanerna (för att inte använda n-ordet), får dåtidens elever läsa, är godhjärtade men överemotionella, lata och lynniga och det är vår plikt att barmhärtigt låta dessa folkslag dö ut.
Idag påstår läroböckerna ingenting om "afrikanernas natur" men ingen kultur söder om Sahara tas upp bland högkulturerna, slaveriet berörs i varierande omfattning från lärobok till lärobok, och ingen av de hon undersökt avhandlar svenskarnas roll i grymheterna. Flera av läroböckerna insinuerar däremot att slaveriet "behövdes" samt att den heliga marknaden gjorde att dödligheten gick från 25% i början av triangelhandeln till 10% i slutet. Men så bra då.
Vi fortsätter att odla bilden av vårt lands etiska överlägsenhet. Att Sverige alltid haft ett starkt ethos och tolerans för andra kulturer. Att vi i stort sätt stått utanför den historia som exploaterat, förslavat och koloniserat andra folkslag. Men vi har fel, och om omfattningen av vår tyranni varit något lägre än andra länders har det inte berott på brist på ambitioner.
Vi har byggt slavhandelsfort i Ghana, etablerat ett "Nya Sverige" i dagens Delaware, haft koloni i Västindien från vilken vi etablerat en frihamn för slavhandlare. Det var så lukrativt att när Storbritannien erbjöd oss Guadeloupe mot att också vi förbjöd slaveriet kunde vi inte tacka ja. Inte före vi undersökt varje kryphål som kunde låta oss fortsätta utan engelsmännens vetskap. Förvånansvärt många svenskar skickades dessutom ner för att bistå Leopold II i sin fruktansvärda massaker i Kongo.
Dick Harrison menade i en recension att boken utelämnade islamofobi, judehat, fördomar mot asiater samt andra förklaringsmodeller till dagens rasism men bara för att man skrivit 1500 sidor om slaveriets historia innebär inte att man har ensamrätt på ämnet. Även en mindre omfattningsrik bok kan ha en övertygande poäng.
"Historiens vita fläckar" ifrågasätter bilden av den gode svensken och väver skickligt och övertygande ihop vår blodiga historia med dagens afrofobi.
1933 lät Torgny Segerstedt, känd för att bedriva en aktiv kampanj mot Hitler och nazismen, publicera följande rader i sin tidning: "Herr jazzkungen och människoätarättlingen Louis Armstrong visar sin slätrakade flodhästsymfoni.. visar tänderna, snörvlar, upphäver ett av sina vilda negroafrikanska förfäders urtjut, då och då omväxlande med ett gravhest gorillevrål från urskogen. Att hans lungor hålla är förvånande men fysiskt brås han nog både på förfäder och gorillor."
Under samma tid är läroböckerna fulla av förhärligande av Sverige och svenskhet, vår moraliska överlägsenhet och vårt rättesnöre. Afrikanerna (för att inte använda n-ordet), får dåtidens elever läsa, är godhjärtade men överemotionella, lata och lynniga och det är vår plikt att barmhärtigt låta dessa folkslag dö ut.
Idag påstår läroböckerna ingenting om "afrikanernas natur" men ingen kultur söder om Sahara tas upp bland högkulturerna, slaveriet berörs i varierande omfattning från lärobok till lärobok, och ingen av de hon undersökt avhandlar svenskarnas roll i grymheterna. Flera av läroböckerna insinuerar däremot att slaveriet "behövdes" samt att den heliga marknaden gjorde att dödligheten gick från 25% i början av triangelhandeln till 10% i slutet. Men så bra då.
Vi fortsätter att odla bilden av vårt lands etiska överlägsenhet. Att Sverige alltid haft ett starkt ethos och tolerans för andra kulturer. Att vi i stort sätt stått utanför den historia som exploaterat, förslavat och koloniserat andra folkslag. Men vi har fel, och om omfattningen av vår tyranni varit något lägre än andra länders har det inte berott på brist på ambitioner.
Vi har byggt slavhandelsfort i Ghana, etablerat ett "Nya Sverige" i dagens Delaware, haft koloni i Västindien från vilken vi etablerat en frihamn för slavhandlare. Det var så lukrativt att när Storbritannien erbjöd oss Guadeloupe mot att också vi förbjöd slaveriet kunde vi inte tacka ja. Inte före vi undersökt varje kryphål som kunde låta oss fortsätta utan engelsmännens vetskap. Förvånansvärt många svenskar skickades dessutom ner för att bistå Leopold II i sin fruktansvärda massaker i Kongo.
Dick Harrison menade i en recension att boken utelämnade islamofobi, judehat, fördomar mot asiater samt andra förklaringsmodeller till dagens rasism men bara för att man skrivit 1500 sidor om slaveriets historia innebär inte att man har ensamrätt på ämnet. Även en mindre omfattningsrik bok kan ha en övertygande poäng.
"Historiens vita fläckar" ifrågasätter bilden av den gode svensken och väver skickligt och övertygande ihop vår blodiga historia med dagens afrofobi.