Längs den lila linjen
Djinn Patrol on the Purple Line
Bok av Deepa Anappara
Jai tittar på alldeles för många polisserier och tycker att han är smartare än vännerna Pari (fast hon har bäst betyg i klassen) och Faiz (även om han har ett riktigt jobb). När en skolkamrat försvinner bestämmer sig Jai för att dra nytta av sina nya kunskaper och lösa fallet. Pari och Faiz blir hans assistenter, och tillsammans ger de sig ut på jakt genom livliga basarer och trånga marknadsgränder som luktar kardemumma och stekhet olja. I bakgrunden skymtar storstadens glittrande ljus och lyxiga höghus. Även om Jais mamma jobbar i ett av dem känns det som en helt annan värld.
Men det som börjar som en oskyldig lek slår snart över i något långt allvarligare när fler barn från grannskapet försvinner. Jai, Pari och Faiz blir tillsammans tvungna att konfrontera vettskrämda föräldrar, likgiltiga poliser och rykten om barnätande djinner. När tragedin kryper allt närmare förändras deras liv för alltid. Längs den lila linjen, en berättelse baserad på verkliga händelser, är en oförglömlig roman om fantasi och mod, utsatthet och kamratskap, och en brännande skildring av Indien av idag.
Deepa Anappara är uppvuxen i Kerala i södra Indien och har jobbat som journalist i bland annat Mumbai ochDelhi. Hennes reportage om hur fattigdom och religiöst våld påverkar barns utbildning vann the Developing Asia Journalism Awards, the Every Human has Rights Media Awards och the Sanskriti-Prabha Dutt Fellowship in Journalism. Anappara har en masterexamen i kreativt skrivande vid University of East Anglia, Norwich. Längs den lila linjen är hennes debutroman.
"Den natten blåste en isande vind genom staden, så kall att den ristade in linjer i sten. Pojkarna kunde inte ens skramla ihop tjugo rupier för att hyra en filt i åtta timmar, och filthandlaren svor åt dem när de frågade om de kunde hyra på kredit. De satt och huttrade under en mörk, krossad gatlykta utanför ett natthärbärge utan lediga sängar för natten. Strålar av smärta sköt genom armar och ben. När de inte stod ut längre kallade de på Psyko."
Det var ett tag sedan jag blev så tagen av ett första kapitel. Kapitlet om Psyko som inte blir arg när hans stationspojkar latar sig eller går på bio istället för att leta flaskor, men straffar strängt de som sniffar lim eller testar alkohol. Men när vår berättelse börjar lever inte Psyko längre utan har förvandlats till ett av de spöken som tillbeds av Indiens alla stationspojkar och gatubarn.
Jai, Pari och Faiz bor med sina familjer i samma basti, ett indiskt slumkvarter. En dag försvinner en pojke från området och Jai och de andra bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt. Ganska snart försvinner fler barn, och polisen gör ingenting.
Språket är varmt och ibland humoristiskt samtidigt som läsaren blir varse de hemskheter Indiens fattiga får utstå. Varje dag rapporteras 180 barn som försvunna i landet, föraktfulla poliser har inget intresse av att hjälpa mindre bemedlade samtidigt som de tror allt gott om "hi-fi-folket", de rika. Dessutom blottläggs religiös intolerans och islamofobi, högst aktuellt i dagens Indien under ledning av Narendra Modi.
Deepa Anappara är journalist och ville ta reda på hur kidnappningarna påverkar de andra barnen. Även om problemet är enormt talas det sällan om det på de indiska nyheterna, annat än om en kidnappare åkt fast, och väldigt sällan får barnen: syskon, klasskamrater, kusiner till de försvunna komma till tals. Med denna bok har hon gett dem en röst.
"Längs den lila linjen" är stundtals skriven med sådan berättariver att jag funderade på att läsa den för mina barn. Jag är glad att jag inte gjorde det, även om vi tidigare läst om förintelsen i "Pojken i den randiga pyjamasen", tror jag att boken är lite väl hemsk för en 8- och 11-åring, men å så bra den var!
Det var ett tag sedan jag blev så tagen av ett första kapitel. Kapitlet om Psyko som inte blir arg när hans stationspojkar latar sig eller går på bio istället för att leta flaskor, men straffar strängt de som sniffar lim eller testar alkohol. Men när vår berättelse börjar lever inte Psyko längre utan har förvandlats till ett av de spöken som tillbeds av Indiens alla stationspojkar och gatubarn.
Jai, Pari och Faiz bor med sina familjer i samma basti, ett indiskt slumkvarter. En dag försvinner en pojke från området och Jai och de andra bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt. Ganska snart försvinner fler barn, och polisen gör ingenting.
Språket är varmt och ibland humoristiskt samtidigt som läsaren blir varse de hemskheter Indiens fattiga får utstå. Varje dag rapporteras 180 barn som försvunna i landet, föraktfulla poliser har inget intresse av att hjälpa mindre bemedlade samtidigt som de tror allt gott om "hi-fi-folket", de rika. Dessutom blottläggs religiös intolerans och islamofobi, högst aktuellt i dagens Indien under ledning av Narendra Modi.
Deepa Anappara är journalist och ville ta reda på hur kidnappningarna påverkar de andra barnen. Även om problemet är enormt talas det sällan om det på de indiska nyheterna, annat än om en kidnappare åkt fast, och väldigt sällan får barnen: syskon, klasskamrater, kusiner till de försvunna komma till tals. Med denna bok har hon gett dem en röst.
"Längs den lila linjen" är stundtals skriven med sådan berättariver att jag funderade på att läsa den för mina barn. Jag är glad att jag inte gjorde det, även om vi tidigare läst om förintelsen i "Pojken i den randiga pyjamasen", tror jag att boken är lite väl hemsk för en 8- och 11-åring, men å så bra den var!