Sen for jag hem
Bok av Karin Smirnoff
I denna rafflande händelserika tredje del i trilogin om Janakippo åker hon till Stockholm för att vara med på en utställning. Det förflutna hinner ifatt henne, men det öppnas också nya dörrar för henne. Med hjälp av kärlek och Janakippos passion för konst kanske hon kan få ett värdigt liv ändå?.
Det är den tredje och sista romanen om Jana Kippo, men det går inte att tala om den utan att nämna de två föregående "Jag for ner till bror" och "Vi for upp till mor". När den första kom blev jag förälskad i det vackra omslaget. Läste och blev fascinerad av det speciella språket men äcklad av mörker, övergrepp och incest.
Den andra boken läste jag av bara farten och kände mig bekväm med skrivsättet utan versaler och skiljetecken. Och om Klippogården, Janas barndomshem där tvillingbrodern Bror bodde kvar. Den fiktiva platsen Smalånger, Janas arbete i hemtjänsten mm.
Nu i den tredje boken är Bror död och Jana för hela tiden en inre dialog med den döde. Jana befinner sig tidvis i Stockholm. En ny miljö men fortfarande män som dricker för mycket blir råa och våldsamma och Jana finner sig. Där någonstans tröttnar jag på äckel och språk och läser något glättigare.... Men är inte färdig så jag väljer att lyssna istälelt. Börjar om och lyssnar på Lo Kapis alldeles fantastiska uppläsning och allt faller på plats.
Det är en mörk bok om att överleva under grymma omständigheter. En strimma hopp tänds - och släcks ibland. Janas liv är som det är, hon är stark hon överlever. Men också skör visar hennes inre monolog
Bokserien är på många sätt outstanding och lever kvar som ett eko i mig om att så kan livet också vara. Och jag tänker på författare som Sara Lidman, Kerstin Ekman och Torgny Lindgren....
Den andra boken läste jag av bara farten och kände mig bekväm med skrivsättet utan versaler och skiljetecken. Och om Klippogården, Janas barndomshem där tvillingbrodern Bror bodde kvar. Den fiktiva platsen Smalånger, Janas arbete i hemtjänsten mm.
Nu i den tredje boken är Bror död och Jana för hela tiden en inre dialog med den döde. Jana befinner sig tidvis i Stockholm. En ny miljö men fortfarande män som dricker för mycket blir råa och våldsamma och Jana finner sig. Där någonstans tröttnar jag på äckel och språk och läser något glättigare.... Men är inte färdig så jag väljer att lyssna istälelt. Börjar om och lyssnar på Lo Kapis alldeles fantastiska uppläsning och allt faller på plats.
Det är en mörk bok om att överleva under grymma omständigheter. En strimma hopp tänds - och släcks ibland. Janas liv är som det är, hon är stark hon överlever. Men också skör visar hennes inre monolog
Bokserien är på många sätt outstanding och lever kvar som ett eko i mig om att så kan livet också vara. Och jag tänker på författare som Sara Lidman, Kerstin Ekman och Torgny Lindgren....