En gentleman i Moskva
A Gentleman in Moscow
Bok av Amor Towles
En greve mitt i Moskva får känna på livets vändningar och motgångar. Boken är uppföljaren till Artighetsreglerna. Greve Rostov anklagas för att vara kontrarevolutionär och tvingas till ett simpelt liv på en vind mitt under Rysslands omställningar, krig och upplopp. Boken är humoristisk, intressant ur ett historiskt perspektiv och har både romantik och filosofi i sig.
Här får läsaren lära känna Alexander Rostov – en greve boende i en lyxsvit på det anrika Hotell Metropol mitt emot Kreml. Läsaren kommer in i berättelsen 1922 när greven precis klarat livhanken efter ett åtal där han anklagats för en uppmärksammad dikt han skrivit. Straffet blir, istället för avrättning, en livstids husarrest på Hotell Metropol. Men inte i någon lyxsvit omgiven med en greves alla dyrbara arvegods, utan i ett trångt vindsrum. Och det är där – inom hotellets väggar – som hans liv utspelar sig resterande sidor medan Sovjetunionen utanför präglas av en våldsam tid i statens historia.
Greve Alexander Rostov personifierar optimism och ett slags adligt ”carpe diem”. De personliga tillhörigheterna som tas i beslag tidigt in i boken kan han inte kontrollera, men den aristokratiska mentaliteten och inställningen till relationer och leverne kan ingen ta ifrån honom. Men jag tycker ändå att inställningen till livet är ytligt, han har inga direkta kulturella intressen, han läser inte mycket. Jag trodde en gentleman skulle vara bildad och visst har Rostov fått i sig den normala dos utbildning som ansågs vara den rätta för en blivande greve, men bildning är något annat, något som går djupare. Nej, jag tyckte om Alexander Rostov som person eller rättare sagt, jag hade förväntat mig honom helt annorlunda. Förväntningar kan som bekant förstöra en läsupplevelse, eller bristen av densamma.
Greve Alexander Rostov personifierar optimism och ett slags adligt ”carpe diem”. De personliga tillhörigheterna som tas i beslag tidigt in i boken kan han inte kontrollera, men den aristokratiska mentaliteten och inställningen till relationer och leverne kan ingen ta ifrån honom. Men jag tycker ändå att inställningen till livet är ytligt, han har inga direkta kulturella intressen, han läser inte mycket. Jag trodde en gentleman skulle vara bildad och visst har Rostov fått i sig den normala dos utbildning som ansågs vara den rätta för en blivande greve, men bildning är något annat, något som går djupare. Nej, jag tyckte om Alexander Rostov som person eller rättare sagt, jag hade förväntat mig honom helt annorlunda. Förväntningar kan som bekant förstöra en läsupplevelse, eller bristen av densamma.