(M)ornitologen
Bok av Johanna Thydell
Med ett omisskännligt språk och med tonvis av humor skildrar Johanna Thydell tonårens känslomässiga kaos, i brytpunkten mellan barndom och vuxenblivande, i gränslandet mellan galenskap och realism.
Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över.
En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.
"Otroligt fin ungdomsbok som jag tycker att många ska läsa." Yukiko Duke, Gomorron Sverige SVT
"Thydell har som alltid ett perfekt gehör för den smarta och slagfärdiga men oändligt sårbara tonåringens inre röst." Annina Rabe, Expressen
"en roman i full paritet med Thydells starka debut (...) skriven med ett lite spräckligt gott humör och en smart och spefull ton i Moas röst", Ulrika Milles, DN
"Johanna Thydell har skrivit ännu en ungdomsroman som är originell, fräck, lätt, djup, ömsint, förtvivlat sorglig och förtvivlat rolig." Lena Kjersén Edman, Opsis
Johanna Thydell har tidigare skrivit tre ungdomsromaner: Augustvinnande I taket lyser stjärnorna, Det fattas en tärning och Ursäkta att man vill bli lite älskad. 2012 utkom den prisbelönta bilderboken Det är en gris på dagis (bild: Charlotte Ramel). Tillsammans med Jenny Jägerfeld har hon podcasten Superältarna.
Moa bor med pappa, pappas fru Susanne och deras gemensamme son. Moas mamma drog när hon var liten och plötsligt vill mamma ses! De har inte setts på hur många år som helst och Moa vet inte riktigt vad hon vill.. Hemma finns bäste vännen Otto, som också lever utan sin mamma då hon gått bort i cancer, och han tycker att Moa ända ska ge det en chans. Detta är en ungdomsroman om känslan av att vara övergiven och att den kanske aldrig riktigt lämnar dig. Jag har ingen egen erfarenhet av just detta ämne men vågar ändå tycka att det känns trovärdigt och äkta. Livet är inte alltid så enkelt och det finns inte alltid några svar. Åtminstone inte de vi vill ha. Tungt ämne men Johanna Thydell lyckas ändå få mig att gapskratta emellanåt och det är väl styrkan och charmen i många ungdomsromaner.. att ungdomar ges chansen att känna igen sig och ändå någonstans finna en ljusning i mörkret. Oftast är man inte ensam om sina känslor och det blir tydligt i Mornitologen; pappa, Susanne, lillebror, Otto, mamma.. alla brottas de med sina olika känslor.