Mrs Angels tårtbageri
Baking Cakes in Kigali
Bok av Gaile Parkin
Till alla livets stora ögonblick behöver man en tårta, eller hur?
Om man bor i Kigali beställer man den med fördel från Mrs Angel Tungaraza som har ett litet och mycket personligt tårtbageri hemma i sitt kök i lägenheten i det internationella lägenhetskomplexet. Här bor de amerikanska volontärerna som vill göra gott efter folkmordet, den japanske gästarbetaren som firar allt och längtar hem till sin familj, den muslimska familjen vars dotter håller på att bli stor, mannen som alla kallar CIA. Hit kommer tonåriga Jeanne d'Arc för att tjäna lite pengar - och många kunder som vill beställa Mrs Angels berömda tårtor ...
"Titeln kan förefalla helt harmlös, men om man tänker lite längre är den närmast kontroversiell. I tårtskapandet har Gaile Perkins hittat den perfekta motvikten till de sorgmärkta människoöden hon vill skildra i sin roman ...
Utan att frossa i tragiska detaljer lyckas hon skriva en klok och balanserad bok om Rwanda tio år efter folkmordet, en bok som dessutom kan berömma sig av ett högt underhållningsvärde och en karismatisk huvudperson. Många kommer att jämföra Angel med Mma Ramotswe, vilket inte behöver vara till hennes nackdel. McCall Smiths underfundiga deckargåtor framstår som bagatellartade i jämförelse med Perkins betydligt modigare ämnesval, och jag är inte helt säker på att Mma Ramotswe ens skulle vinna en rent kvantitativ tävling om vem som kan konsumera flest koppar te på minst antal sidor." -- Maria
"Om du tyckte om Damernas detektivbyrå kommer du att älska den här." - Woman Home
"Liksom Mma Ramotswe är Angela fullt och fast övertygad om att problem av vilket slag det än må vara löses bäst över en kopp te och några cup-cakes. Angela är - precis som Mma Ramotswe - klok, medmänsklig, klurig, och med ett stort och varmt hjärta. Ibland tar hon till inte alldeles rumsrena knep för att det ska gå som hon vill, men syftet är alltid gott, och hon vill så innerligt gärna hjälpa alla i sin omgivning ..." - Kjersti
"De mer eller mindre trasiga människoöden som huvudpersonen möter är verkligen alla de typer som nu, snart 17 år efter folkmordet, försöker skapa sig en verklighet i Rwanda. Det jag minns bäst är när huvudpersonen talar om det bröllop som äger rum mot slutet: vare sig vi tror på riktig försoning eller ej så får vi i alla fall på bröllopsdagen låtsas ha en sorts naiv tro på det. Det är precis så jag upplevde Rwanda i verkligheten - alla vet att det finns 'real-politiskt' grums under ytan, men i vissa ögonblick måste vi få vara så naivt, hoppfullt troende på en framtid." - Matilda Lidström, organisationssekreterare på UN Women i Sverige, tidigare bosatt i Rwanda
Mrs Angels tårtbageri (originaltitel: Baking Cakes in Kigali) är Gaile Parkins debutroman hon har tidigare skrivit en rad barnböcker och skolböcker. Hon är född och uppvuxen i Zimbabwe och har arbetat i en rad afrikanska länder, senast i Rwanda med flickor och kvinnor som överlevde folkmordet.
I Kigali, Rwanda, bor mrs Angel. Rwanda är fortfarande märkbart påverkat efter folkmorden 1994.
Mrs Angel bakar tårtor som ingen annan och hennes kundkrets ökar ständigt eftersom alla som ser och smakar hennes tårtor berättar vitt och brett om dem. Odile, en av Angels väninnor säger ”Rwanda skulle ta guld i OS om skvaller var en sport”.
Angel och hennes mans två barn är båda döda och de har därför blivit föräldrar till sina barnbarn.
Förutom de dagliga bestyren är närvaron av HIV och AIDS (trots att det är mycket ”hysch hysch), malaria, oron för Ebola i grannlandet Uganda, förlusten av familjemedlemmar under folkmorden och fattigdom saker som ständigt gör sig påminda.
Det här är en underbar roman med drag av Damernas detektivbyrå, men med mycket större allvar samtidigt som humorn och charmen också finns där.
Karaktärerna är många och färgsstarka och jag smålog för mig själv många gånger
Mrs Angel bakar tårtor som ingen annan och hennes kundkrets ökar ständigt eftersom alla som ser och smakar hennes tårtor berättar vitt och brett om dem. Odile, en av Angels väninnor säger ”Rwanda skulle ta guld i OS om skvaller var en sport”.
Angel och hennes mans två barn är båda döda och de har därför blivit föräldrar till sina barnbarn.
Förutom de dagliga bestyren är närvaron av HIV och AIDS (trots att det är mycket ”hysch hysch), malaria, oron för Ebola i grannlandet Uganda, förlusten av familjemedlemmar under folkmorden och fattigdom saker som ständigt gör sig påminda.
Det här är en underbar roman med drag av Damernas detektivbyrå, men med mycket större allvar samtidigt som humorn och charmen också finns där.
Karaktärerna är många och färgsstarka och jag smålog för mig själv många gånger