Ensamhetens hav
Bok av Christoffer Pichler
Mörker, förvirring, smärta. En skröplig hand tar ett bestämt tag om hennes ljusröda panna. Som en eld, bränner en magisk energi genom hennes sinne i jakt på kunskap och tankar som gömmer sig där inne. Mittemot henne sitter en mystisk kvinna i röd kåpa som inleder förhöret. Vart kommer hon ifrån? Vem är hon? Och vad gör hon hos människorna?
Revaniflickan Auda Havssten växte upp bland sitt folk väster om Stormhavet, en barriär som har separerat revanierna från omvärlden så länge någon kan minnas. Nöjda med sina fredliga liv, där man endast har ansvar gentemot sig själv och sin familj, har ingen revani någonsin försökt korsa havet.
Förrän nu.
Bortom havet möts Auda av hierarki, makthunger och krig. Människornas feodala livsstil skakar brutalt om Audas världsbild och ger henne en ny livsåskådning. Med nya insikter står hon inför beslut som kommer att påverka tusentals liv.
--------------------------------------
Ensamhetens Hav är en bok som kan vara ett bra första steg för nya läsare inom fantasy. Berättelsen liknar mer Sagan om Ringen än Harry Potter, i och med att magi och övernaturliga fenomen används mer som små inslag i en historia som fokuserar på karaktärsutveckling och interaktioner. De flesta karaktärerna är icke-magiska, vilket ger en större igenkänningsfaktor och får en att verkligen leva sig in i världen.
Historien är fylld av genretypiska drag, så som alver, hjältens resa och så vidare, men alla dessa koncept har fått någon tvist till sig. Den största ändringen är gjort i hjältens resa-konceptet, där istället mer verkliga historiska exempel har blandats in. Boken försöker belysa hur enkelt det är att rättfärdiga sitt eget beteende, och påpeka att nästan alla anser sig själva vara goda och göra rätt för sig.
Framförallt är boken skriven som äventyrsfantasy, avsedd för underhållning, men mellan raderna döljer sig debatterande ämnen och ifrågasättande av stereotyper som är högst relevanta i dagens samhälle. Önskan är att läsaren ska inte bara fastna för handlingen, men också för de många olika karaktärernas perspektiv och vad de symboliserar i en modern kontext.
"You either die a hero, or you live long enough to see yourself become the villain."
Fy fasen vilken bok! Och då menar jag inte att den är dålig. Långt från det.
Vilka känslor den får mig att känna. Jag kan knappt tänka klart efter ha avslutat denna bok. Jag är verkligen helt tagen. Jag känner att jag behöver sätta mig ner och bara andas efter det där slutet, nej efter hela den här boken. Mina känslor har gått som en bergochdalbana och jag kan inte sluta att tänka och fundera själv över mina val jag gjort i livet. Bara för jag tycker något är rätt är det verkligen rätt? Jag ser tillbaka på mina gräl i livet och undrar, var det jag sa eller tyckte helt rätt? Jag står för det jag tycker men bara för det betyder det att det är rätt? Alltså jag vet inte längre. Fan ta dig Christoffer Pichler. Jag vet inget längre tack vare dig.
Den här boken får dig att tänka till, och det är rejält. Till en början trodde jag att det skulle bli en typiskt fantasy bok men gud vad fel jag hade. Visst själva historien om krig mellan olika folkslag är typiskt så kändes den ändå så nytänkande. Det är vid flera tillfällen jag sitter och verkligen hatar människan då jag vet att det här är inte bara är fiktiv utan när man tittar tillbaka på historien så har vi gjort så här tidigare. Människorasen är verkligen monster, monster som gör hemska saker inte bara mot andra raser utan mot sig själva också.
Även fast författaren själv hade pitchat boken som "en klassisk fantasy-berättelse, men med en tvist på formatet. Jag har försökt att använda perspektiv för att få till luriga moraliska frågor. Lite goda mot det onda, men vem är egentligen vem?" så blev jag så sjukt förvånad. Borde jag ha sett slutet komma. Ja. Gjorde jag det. Nej!
Jag vill verkligen inte spoila er med vad som händer men var beredd på att läsa något som i alla fall jag aldrig har läst om förut och något jag mer än gärna vill läsa om. Allt som är vitt är inte vitt och allt som är svart är inte svart, allt är verkligen en gråskala.
Verkligen läs den här, jag rekommenderar den av hela mitt hjärta.
Fy fasen vilken bok! Och då menar jag inte att den är dålig. Långt från det.
Vilka känslor den får mig att känna. Jag kan knappt tänka klart efter ha avslutat denna bok. Jag är verkligen helt tagen. Jag känner att jag behöver sätta mig ner och bara andas efter det där slutet, nej efter hela den här boken. Mina känslor har gått som en bergochdalbana och jag kan inte sluta att tänka och fundera själv över mina val jag gjort i livet. Bara för jag tycker något är rätt är det verkligen rätt? Jag ser tillbaka på mina gräl i livet och undrar, var det jag sa eller tyckte helt rätt? Jag står för det jag tycker men bara för det betyder det att det är rätt? Alltså jag vet inte längre. Fan ta dig Christoffer Pichler. Jag vet inget längre tack vare dig.
Den här boken får dig att tänka till, och det är rejält. Till en början trodde jag att det skulle bli en typiskt fantasy bok men gud vad fel jag hade. Visst själva historien om krig mellan olika folkslag är typiskt så kändes den ändå så nytänkande. Det är vid flera tillfällen jag sitter och verkligen hatar människan då jag vet att det här är inte bara är fiktiv utan när man tittar tillbaka på historien så har vi gjort så här tidigare. Människorasen är verkligen monster, monster som gör hemska saker inte bara mot andra raser utan mot sig själva också.
Även fast författaren själv hade pitchat boken som "en klassisk fantasy-berättelse, men med en tvist på formatet. Jag har försökt att använda perspektiv för att få till luriga moraliska frågor. Lite goda mot det onda, men vem är egentligen vem?" så blev jag så sjukt förvånad. Borde jag ha sett slutet komma. Ja. Gjorde jag det. Nej!
Jag vill verkligen inte spoila er med vad som händer men var beredd på att läsa något som i alla fall jag aldrig har läst om förut och något jag mer än gärna vill läsa om. Allt som är vitt är inte vitt och allt som är svart är inte svart, allt är verkligen en gråskala.
Verkligen läs den här, jag rekommenderar den av hela mitt hjärta.