Profetians svärd
Bok av Jenny Töredal
Ett slagfält med döda bredde ut sig framför mig. Flämtande drog jag efter andan. Sorgen slog till likt ett knytnävsslag. Stela och förvridna låg de framför mig. Ordens krigare, för evigt frusna i tid. Jag snurrade runt. Det var bleka, stela och döda kroppar så långt jag kunde se.
Snyftande satte jag mig på huk bredvid en krigare. Försiktigt smekte jag hans skrovliga kind. Huden var stel, blodlös och kylskåpskall. I hans bröstkorg satt det två pilar djupt inborrade. Oväntat öppnade krigaren ögonen och tog ett fast grepp om min arm.
Det är början på slutet, Älvkorsets bärare.
Töredal har en förmåga att bygga upp spänningen så det är svårt att lägga ifrån sig boken Ewa Broberg - författare
En väldigt bra, och värdig, avslutning på en mycket läsvärd trilogi. Jag kommer sakna Ella och de övriga karaktärerna, och kommer att läsa böckerna flera gånger om Monie Szabo Fjäderpennan
Profetians svärd är sista delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt.
Wow! Så förvånad över att jag gillade den här boken så mycket som jag gjorde.
Jag har varit ganska kritisk över den här serien. Mest för jag verkligen inte förstå kärleken mellan Ella och Jorund, vilket jag fortfarande inte gör. Står fortfarande för att det inte är någon kemi mellan dessa två. Förstår inte vad Ella ser hos han och när hon säger att han är så snäll och fin. VAR?! Tycker bara att han är en mansgris som fortfarande bestämmer över allt Ella gör för hon är kvinna. Jag önskar verkligen att Ella hade kämpat mer för sina rättigheter som kvinna. Tror det skulle vara hur spännande som helst att läsa om hur Jorund och de andra männen skulle hantera det. Vem vet det kanske blir framtida böcker om detta?
Jag tyckte den här boken var alldeles för kort. Kändes som allt var över för snabbt och jag hade önskat att man skulle få uppleva de jobbiga stunderna mer för att verkligen få lida så som Ella gör (hur tokig låter inte jag nu?). De sista kapitlen var hur spännande som helst men de var så korta så det var över för snabbt.
Slutet var bland det bästa med den här boken, och inte för att det var slut, hade gärna läst mer. Utan för det var något alldeles speciellt och något jag faktiskt inte kunnat förutspå. Epilogen hintar även att det skulle kunna bli mer böcker i denna serie, vilket jag faktiskt hoppas att det kommer bli. Vill så gärna om det som Ella tror har hänt har hänt och veta vem som ja, jag vill inte spoila men er som läst boken vet vad jag menar.
Jag har varit ganska kritisk över den här serien. Mest för jag verkligen inte förstå kärleken mellan Ella och Jorund, vilket jag fortfarande inte gör. Står fortfarande för att det inte är någon kemi mellan dessa två. Förstår inte vad Ella ser hos han och när hon säger att han är så snäll och fin. VAR?! Tycker bara att han är en mansgris som fortfarande bestämmer över allt Ella gör för hon är kvinna. Jag önskar verkligen att Ella hade kämpat mer för sina rättigheter som kvinna. Tror det skulle vara hur spännande som helst att läsa om hur Jorund och de andra männen skulle hantera det. Vem vet det kanske blir framtida böcker om detta?
Jag tyckte den här boken var alldeles för kort. Kändes som allt var över för snabbt och jag hade önskat att man skulle få uppleva de jobbiga stunderna mer för att verkligen få lida så som Ella gör (hur tokig låter inte jag nu?). De sista kapitlen var hur spännande som helst men de var så korta så det var över för snabbt.
Slutet var bland det bästa med den här boken, och inte för att det var slut, hade gärna läst mer. Utan för det var något alldeles speciellt och något jag faktiskt inte kunnat förutspå. Epilogen hintar även att det skulle kunna bli mer böcker i denna serie, vilket jag faktiskt hoppas att det kommer bli. Vill så gärna om det som Ella tror har hänt har hänt och veta vem som ja, jag vill inte spoila men er som läst boken vet vad jag menar.