De afghanska sönerna
Bok av Elin Persson
En roman om livet på ett asylboende i Sverige. Vi får följa boendets nyanställda socialarbetare Rebecka och de tre unga afghanska pojkarna Ahmed, Hamid och Zaher. En nära kontakt utvecklas mellan Rebecka och de tre pojkarna. I det nya landet blir Rebecka det närmaste en svensk vän som de kommer.
Rebecka jobbar på ett HVB-hem och på hennes avdelning bor tre tonårskillar från Afghanistan. Det är kaxiga Ahmed som gillar att dansa och att prata om kärlek och sex. Det är Hamid som simmar som en fjäril i vattnet och som blir kallad till att göra en medicinsk åldersbestämmelse hos Migrationsverket. Och så är det Zaher, den tysta killen i de glittriga sandalerna som har allt han äger i en plastkasse när han kommer till boendet och som tillverkar påskpyssel runt fotot av sin familj.
Rebecka tar med killarna och fiskar, åker skridskor, har snöbollskrig, badar i havet och är deras närmaste anhörig i allt som sker. Hon fungerar på många sätt som en stöttande förälder men på samma gång måste hon följa alla regler i pärmen. Skriva in i journalen vilka mediciner de tagit, vilka vänner de haft på besök och om någon varit ute för sent på kvällen. Allt måste registreras.
Det är skrämmande läsning om en alldeles för sann verklighet för många ensamkommande barn och ungdomar i Sverige. Men det är också en fin historia om killar som stöttar varandra, som tröstar och peppar, som lagar mat till varandra och älskar varandra. Om killar som förlorat hela sin familj när de flytt till Sverige men som blir varandras nya familj här.
Det är en bok om att försöka leva i nuet och göra det bästa av situationen, trots att hela ens liv och framtid vilar i någon annans händer.
Det här är en bok att sträckläsa! Med superkorta kapitel och ett ständigt driv där man vill veta hur det ska gå för killarna, är boken omöjlig att lägga ifrån sig.
Rebecka tar med killarna och fiskar, åker skridskor, har snöbollskrig, badar i havet och är deras närmaste anhörig i allt som sker. Hon fungerar på många sätt som en stöttande förälder men på samma gång måste hon följa alla regler i pärmen. Skriva in i journalen vilka mediciner de tagit, vilka vänner de haft på besök och om någon varit ute för sent på kvällen. Allt måste registreras.
Det är skrämmande läsning om en alldeles för sann verklighet för många ensamkommande barn och ungdomar i Sverige. Men det är också en fin historia om killar som stöttar varandra, som tröstar och peppar, som lagar mat till varandra och älskar varandra. Om killar som förlorat hela sin familj när de flytt till Sverige men som blir varandras nya familj här.
Det är en bok om att försöka leva i nuet och göra det bästa av situationen, trots att hela ens liv och framtid vilar i någon annans händer.
Det här är en bok att sträckläsa! Med superkorta kapitel och ett ständigt driv där man vill veta hur det ska gå för killarna, är boken omöjlig att lägga ifrån sig.