Säg nåt då!
Bok av Ida Ömalm Ronvall
Adrian har alltid varit utanför, längst ner i hierarkin. Som tur är har han i alla fall sin bästa kompis Emma vid sin sida. Men precis innan de ska börja nian bestämmer sig Emma för att de inte ska umgås mer. Hon vill ha en förändring, och det verkar innebära att Adrian måste bort, eftersom töntighet smittar. Och plötsligt är Adrian ensammast i världen.
Samtidigt dör Adrians mormor och när höstlovet närmar sig bestämmer Adrian sig för att åka och hälsa på sin morfar i Luleå. Mest för att slippa ett ensamt lov i Örnsköldsvik och mammas frågor om varför Emma aldrig hälsar på längre.
I Luleå träffar Adrian Vega, som är hans raka motsats. Hon är social, rolig och spontan. Det sprakar mellan dem, förälskelsen är omedelbar. Men det finns ett problem -- Vega tror att Adrian är som hon. Vad kommer hända när hon får veta att Adrian egentligen är ... ingenting?
Säg nåt då! är en ungdomsbok som tar upp utanförskap och självkänsla och den träffar mig rakt i hjärtat. ❤️
Adrian har inga vänner förutom Emma som han hängt med i många år. Men precis innan skolstarten i nian bestämmer sig Emma för att de inte ska umgås mer. Hon klipper helt med Adrian och han fattar ingenting. Och plötsligt är Adrian ensammast i hela världen.
Samtidigt dör Adrians mormor och på höstlovet bestämmer han sig för att åka till morfar i Luleå. Där träffar han Vega som är öppen, framåt och rolig. Hon är allt det som Adrian inte är men hon verkar gilla honom ändå. Men det finns ett problem...vad händer när Vega får veta att han inte har några vänner och är ingenting?
Jag skrattade, grät, myste och förfasades när jag läste om Adrian och vad han gick igenom. Det är en bok som väcker starka känslor om utanförskap. Ingen ska behöva ha det som Adrian. Jag gillar Vega mycket, hon är lugn, modig och en glad tjej. Och så gillar jag morfar, Adrians älskade morfar som tidigare bara var en bifigur när Adrians mormor levde.
Jag rekommenderar alla som går på högstadiet att läsa denna bok och alla som gillar fina berättelser.
Adrian har inga vänner förutom Emma som han hängt med i många år. Men precis innan skolstarten i nian bestämmer sig Emma för att de inte ska umgås mer. Hon klipper helt med Adrian och han fattar ingenting. Och plötsligt är Adrian ensammast i hela världen.
Samtidigt dör Adrians mormor och på höstlovet bestämmer han sig för att åka till morfar i Luleå. Där träffar han Vega som är öppen, framåt och rolig. Hon är allt det som Adrian inte är men hon verkar gilla honom ändå. Men det finns ett problem...vad händer när Vega får veta att han inte har några vänner och är ingenting?
Jag skrattade, grät, myste och förfasades när jag läste om Adrian och vad han gick igenom. Det är en bok som väcker starka känslor om utanförskap. Ingen ska behöva ha det som Adrian. Jag gillar Vega mycket, hon är lugn, modig och en glad tjej. Och så gillar jag morfar, Adrians älskade morfar som tidigare bara var en bifigur när Adrians mormor levde.
Jag rekommenderar alla som går på högstadiet att läsa denna bok och alla som gillar fina berättelser.