Hålla andan
(Simhallen)
Bok av Flora Wiström
I "Hålla andan" utforskar Flora Wiström ämnen som kroppslighet och sexuellt maktutövande, prestationskrav och förbundet mellan syskon. I romanen möter vi en syskonskara om tre: Mina, Daria och Sam. Det är Minas första sommar efter studenten och vännerna har vänt henne ryggen. Det blir inte bättre av att storasystern Daria aldrig har tid. Hon är tävlingssimmare och allas stjärna. Blixtrar målmedvetet fram genom vattnet.
En dag är Daria försvunnen. Garderoben är tom, passet är borta och Mina hänvisas bara till hennes röstbrevlåda. Vart har hon åkt, och varför? Oron gräver sig djupt i Mina. Hon cyklar till simhallen för att söka efter svar.
I simhallen finns omklädningsrummet där Cissi plockar hår ur golvbrunnarna. Där finns det heta plåttaket där de anställda röker gräs och gymmet där Sam sommarjobbar. Där finns redskapsboden där man kan ha sex mot gnisslande flytdynor. Och där finns bassänger att sjunka i.
Mina tillbringar de två första veckorna av sommaren i simhallen. Och för varje dag blir det allt tydligare att Daria bär på stora hemligheter.
Här är ännu en bok av Flora Wiström. Jag har ju redan läst hennes debut "Stanna" som jag tyckte mycket om. Och "Hålla andan", ja den är riktigt fin den med.
Men alltså Floras språk - wow! Hon vet hur man förmedlar mycket, med några få noggrant utvalda ord och är inte rädd för att skriva närgånget och naket. Jag tycker om hennes stil. Lite rått och korthugget, träffsäkert, men också fint och äkta. Första halvan är magisk, men kanske något seg. Medan den andra halvan är snabb och både förutsägbar och oförutsägbar på samma gång. Slutet är så abrupt att jag bara "men jaha?", och jag önskar så att den varit liiite längre.
"Hålla andan" är överlag en vacker, sorgsen och mörk berättelse. Det är en kortroman med viktiga ämnen som etsar sig fast och inte lämnar i första taget. Jag är återigen impad av Flora Wiström och jag ser framemot kommande böcker.
Men alltså Floras språk - wow! Hon vet hur man förmedlar mycket, med några få noggrant utvalda ord och är inte rädd för att skriva närgånget och naket. Jag tycker om hennes stil. Lite rått och korthugget, träffsäkert, men också fint och äkta. Första halvan är magisk, men kanske något seg. Medan den andra halvan är snabb och både förutsägbar och oförutsägbar på samma gång. Slutet är så abrupt att jag bara "men jaha?", och jag önskar så att den varit liiite längre.
"Hålla andan" är överlag en vacker, sorgsen och mörk berättelse. Det är en kortroman med viktiga ämnen som etsar sig fast och inte lämnar i första taget. Jag är återigen impad av Flora Wiström och jag ser framemot kommande böcker.