Som pesten
Bok av Hanne-Vibeke Holst
Karoline flyttar med hela sin familj till Genève. Här arbetar hon för WHO med pandemibekämpning. Arbetet går inte som väntat utan hon möter motstånd inom den politiska organisationen och på hemmaplan blir hennes man allt mer rastlös. Plötsligt börjar det också komma tecken på en influensaliknande pandemi. Kombinationen av politiska intriger och Karolines utmaningar i privatlivet bildar tillsammans den perfekta cocktailen för en bok som inte går att släppa.
Jag fick den här boken som en överraskning från förlaget, innan den verklighet som vi lever i hade drabbats av coronaviruset. Men boken hade kunnat vara skriven nu, inspirerad av det vi alla tvingas gå igenom. Likheterna mellan pandemin i boken och coronapandemin är påtagliga. Det var det som fick mig att ta fram den här tegelstenstjocka boken på 846 sidor. Jag ville läsa mer om det vi befinner oss i just nu och som är så svårt att få grepp om, att ta in. Kanske finna svar. Kanske bli lugnad.
Ni som försöker undvika dystopier och allt som påminner er om coronakrisen behöver inte undvika den här romanen av de anledningarna. Visst handlar det om en pandemi, men det blir ändå inte tungt och jobbigt att läsa. Jag skall inte säga att det är tvärtom, men jag blev stärkt av att läsa den och hade gärna stannat ännu längre tillsammans med personerna i boken. Jag upplever boken som en relations-/spänningsroman där spänningen inte ligger i om man skall få stopp på virusutbrottet, utan i maktspelet hos bland andra världshälsoorganisationen (WHO) och läkemedelstillverkarna, och även hos privata aktörer och i relationer. Alla har något att vinna och att förlora och många är beredda att gå långt för att skydda sina intressen.
Bokens huvudperson är läkaren Karoline Branner, som flyttat med sin man och son till Genève, där hon fått arbete på WHO. Karoline drivs av sina ideal och sin strävan efter en bättre och rättvisare värld, och också av en tragisk händelse i sin barndom. Men hon har inte varit många dagar på sin nya arbetsplats innan hon blir varse hur maktspel, internationell storpolitik och hierarkier försvårar det viktiga arbetet. Inte heller familjelivet är enkelt. Karolines man Jasper är charmig och snygg, men strulig och ganska oduglig. Inte den klippa som Karoline skulle behöva att luta sig mot när pressen ökar och svåra beslut måste fattas. Vi får följa flera av de personer som på olika sätt har anknytning till Karoline; föräldrar och vänner, gamla och nya kollegor, bekanta. Ibland brukar vissa karaktärer intressera mindre än de andra, men i den här boken är jag nyfiken på hur det skall gå för dem allihop.
Hanne-Vibeke Holst är väldigt påläst och utan att jag egentligen tänker på det under tiden jag läser får jag många tankeställare om hur arbetet bedrivs hos WHO och hur det intrigeras och bedrivs lobbyverksamhet i maktens korridorer, hur kartellbildningar mellan läkemedelstillverkare kan försena tillverkning av läkemedel för att öka vinsten, hur de vita i världen har företräde till livsnödvändigt vaccin framför den afrikanska befolkningen och framför människor som lever i flyktingläger. Att pengar styr, och att man egentligen inte vet var man har sina närmaste.
Om jag inte hade haft egen erfarenhet av en värld drabbad av pandemi hade jag antagligen varit mest intresserad av att läsa det som rör relationerna, och skummat förbi en del av det som gäller det politiska spelet och arbetet med att stoppa influensautbrottet. Jag hade nog tyckt att politiken och de hälsotekniska delarna låg för långt från min verklighet. Så var det inte nu. Det som rör relationerna är spännande, men det som gäller pandemin är väldigt intressant och Hanne-Vibeke Holst kan verkligen skildra de politiska beslutsprocesserna så att det blir nagelbitande spännande! Som pesten är helt enkelt en drygt 800 sidor lång bladvändare som höll mig i sitt grepp från början till slut, och jag hade inte haft något emot om den varit ännu längre.
Bloggen Just nu just här/Annette
Ni som försöker undvika dystopier och allt som påminner er om coronakrisen behöver inte undvika den här romanen av de anledningarna. Visst handlar det om en pandemi, men det blir ändå inte tungt och jobbigt att läsa. Jag skall inte säga att det är tvärtom, men jag blev stärkt av att läsa den och hade gärna stannat ännu längre tillsammans med personerna i boken. Jag upplever boken som en relations-/spänningsroman där spänningen inte ligger i om man skall få stopp på virusutbrottet, utan i maktspelet hos bland andra världshälsoorganisationen (WHO) och läkemedelstillverkarna, och även hos privata aktörer och i relationer. Alla har något att vinna och att förlora och många är beredda att gå långt för att skydda sina intressen.
Bokens huvudperson är läkaren Karoline Branner, som flyttat med sin man och son till Genève, där hon fått arbete på WHO. Karoline drivs av sina ideal och sin strävan efter en bättre och rättvisare värld, och också av en tragisk händelse i sin barndom. Men hon har inte varit många dagar på sin nya arbetsplats innan hon blir varse hur maktspel, internationell storpolitik och hierarkier försvårar det viktiga arbetet. Inte heller familjelivet är enkelt. Karolines man Jasper är charmig och snygg, men strulig och ganska oduglig. Inte den klippa som Karoline skulle behöva att luta sig mot när pressen ökar och svåra beslut måste fattas. Vi får följa flera av de personer som på olika sätt har anknytning till Karoline; föräldrar och vänner, gamla och nya kollegor, bekanta. Ibland brukar vissa karaktärer intressera mindre än de andra, men i den här boken är jag nyfiken på hur det skall gå för dem allihop.
Hanne-Vibeke Holst är väldigt påläst och utan att jag egentligen tänker på det under tiden jag läser får jag många tankeställare om hur arbetet bedrivs hos WHO och hur det intrigeras och bedrivs lobbyverksamhet i maktens korridorer, hur kartellbildningar mellan läkemedelstillverkare kan försena tillverkning av läkemedel för att öka vinsten, hur de vita i världen har företräde till livsnödvändigt vaccin framför den afrikanska befolkningen och framför människor som lever i flyktingläger. Att pengar styr, och att man egentligen inte vet var man har sina närmaste.
Om jag inte hade haft egen erfarenhet av en värld drabbad av pandemi hade jag antagligen varit mest intresserad av att läsa det som rör relationerna, och skummat förbi en del av det som gäller det politiska spelet och arbetet med att stoppa influensautbrottet. Jag hade nog tyckt att politiken och de hälsotekniska delarna låg för långt från min verklighet. Så var det inte nu. Det som rör relationerna är spännande, men det som gäller pandemin är väldigt intressant och Hanne-Vibeke Holst kan verkligen skildra de politiska beslutsprocesserna så att det blir nagelbitande spännande! Som pesten är helt enkelt en drygt 800 sidor lång bladvändare som höll mig i sitt grepp från början till slut, och jag hade inte haft något emot om den varit ännu längre.
Bloggen Just nu just här/Annette