Mordet på Hammarskjöld
Bok av Samuel Karlsson
Del 1: Louise Hård.
I den småländska storskogen, några mil utanför Hultsfred, bor enstöringen Eskil Berg i torpet Sjöliden. En dag hittas han av brevbäraren brutalt misshandlad i sitt kök med sår efter ett märkligt vapen. Kriminalkommissarie Louise Hård startar jakten på förövaren men fallet visar sig vara mer komplicerat än det först verkar. Varför har Eskil flera miljoner kronor på ett hemligt bankkonto? Vem är kvinnan på fotot i hans gamla kamera och varför ligger några tänder undangömda i en ask på hans vind? Fler äldre män misshandlas och dödas och snart dras Louise Hård in i en brottsutredning som sträcker sig utanför landets gränser och bakåt i tiden. Hon tvingas kliva utanför lagen för att avslöja en motståndare som är både mäktigare och farligare än hon kunnat ana.
På Instagram hade jag sett en hel del bilder av Samuel Karlssons debutdeckare Den som dödar. Jag anmälde mitt intresse att recensera boken och efter nån vecka hittade ett paket från Lind & co ner i brevlådan. Lite förvånad blev jag, men mest triggade det min nyfikenhet, att den första utgåvan av boken kom ut redan 2011. På titelbladet i pocketupplagan från 2018 står att läsa att titeln på boken har ändrats och att författaren även har reviderat texten. Bara det låter spännande i sig.
Handlingen utspelar sig inledningsvis i min mormors hemtrakter i Småland. Där hittar lantbrevbäraren en dag den gamle enstöringen Eskil svårt misshandlad. Men Eskil har inte bara en räv bakom örat utan flera. Han har till exempel lyckats skjuta åtminstone en av förövarna. Polisen Louise Hård och hennes kollegor blir de som får hand om fallet. Det är ett märkligt fall som visar sig hänga ihop med att flera andra äldre män, på andra ställen (inte bara i Sverige), misshandlas och dödas. Brottsutredningen går även bakåt i tiden till början av 1960-talet.
Jag finner en hel del finurliga ordvändningar i den här deckaren. Boken innehåller annars många råa och blodiga skildringar, men inte just det där lilla extra när det gäller språket. Jag tycker att det är synd att boken inte är ordentligt korrekturläst när den ändå reviderades. Det stör nämligen den i mitt tycke spännande historien som lämnar mig med många tankar och funderingar. Förutom felstavningar på både svenska och i en engelsk dialog samt ord som saknas hänger jag ibland också upp mig på onödig detaljrikedom som inte för berättelsen framåt. Men för den som är intresserad av fiske, till exempel, är det säkert intressant att läsa om en nybliven pensionärs flugfiske. Och ibland glimmar det emellertid till och författaren får till fullpoängare i sina personbeskrivningar, som här av Kalle-kamera:
Sen är det dessvärre några missar som i mitt tycke drar ner omdömet och som kanske hade kunnat undvikas genom god lektörsläsning. Till exempel när Louise tar med sig katten till Frank för att tillbringa natten där. En innekatt behöver en potta, men Louise tar i princip katten under armen och drar. Inte känns det heller riktigt realistiskt när Eskil hjälps upp för en trappa av fler än en person för att på nästa sida dansa. Visserligen dansar Eskil inte jenka utan tryckare, men ändå.
Hur som helst, det har blivit fyra delar i serien om Louise Hård och även om jag tycker att debuten var lite stapplande vill jag läsa övriga delar. Det som framför allt lyfter just den här boken är den fantastiskt spännande historien bakom händelserna, en historia som sannerligen ger mig myror i huvudet. Dessutom är den baserad på verkliga händelser, om än till viss del omgjorda till fiktion. Eller? Såna funderingar gillar jag att författaren lämnar mig som läsare med.
Mitt omdöme blir medel.
Handlingen utspelar sig inledningsvis i min mormors hemtrakter i Småland. Där hittar lantbrevbäraren en dag den gamle enstöringen Eskil svårt misshandlad. Men Eskil har inte bara en räv bakom örat utan flera. Han har till exempel lyckats skjuta åtminstone en av förövarna. Polisen Louise Hård och hennes kollegor blir de som får hand om fallet. Det är ett märkligt fall som visar sig hänga ihop med att flera andra äldre män, på andra ställen (inte bara i Sverige), misshandlas och dödas. Brottsutredningen går även bakåt i tiden till början av 1960-talet.
Jag finner en hel del finurliga ordvändningar i den här deckaren. Boken innehåller annars många råa och blodiga skildringar, men inte just det där lilla extra när det gäller språket. Jag tycker att det är synd att boken inte är ordentligt korrekturläst när den ändå reviderades. Det stör nämligen den i mitt tycke spännande historien som lämnar mig med många tankar och funderingar. Förutom felstavningar på både svenska och i en engelsk dialog samt ord som saknas hänger jag ibland också upp mig på onödig detaljrikedom som inte för berättelsen framåt. Men för den som är intresserad av fiske, till exempel, är det säkert intressant att läsa om en nybliven pensionärs flugfiske. Och ibland glimmar det emellertid till och författaren får till fullpoängare i sina personbeskrivningar, som här av Kalle-kamera:
Sen är det dessvärre några missar som i mitt tycke drar ner omdömet och som kanske hade kunnat undvikas genom god lektörsläsning. Till exempel när Louise tar med sig katten till Frank för att tillbringa natten där. En innekatt behöver en potta, men Louise tar i princip katten under armen och drar. Inte känns det heller riktigt realistiskt när Eskil hjälps upp för en trappa av fler än en person för att på nästa sida dansa. Visserligen dansar Eskil inte jenka utan tryckare, men ändå.
Hur som helst, det har blivit fyra delar i serien om Louise Hård och även om jag tycker att debuten var lite stapplande vill jag läsa övriga delar. Det som framför allt lyfter just den här boken är den fantastiskt spännande historien bakom händelserna, en historia som sannerligen ger mig myror i huvudet. Dessutom är den baserad på verkliga händelser, om än till viss del omgjorda till fiktion. Eller? Såna funderingar gillar jag att författaren lämnar mig som läsare med.
Mitt omdöme blir medel.