Enklav (Första boken i Razorland-trilogin)
Enclave
Bok av Ann Aguirre
*En New York Times bestseller
*Första boken i Razorland-trilogin
»Jag älskar det! Enklav är en av de bättre dystopierna jag läst på länge och jag längtar redan efter nästa bok.« | BOKHUSET
»På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer.« | 365 BÖCKER DU BORDE LÄSA
»Redan så där trettio sidor in är nästan det enda jag kan tänka: Varför har jag inte läst den här tidigare?!?« | BOKPANDAN
New York ligger i ruiner. Större delen av invånarna utplånades för länge sedan av pesten. En del av de överlevande sökte sig ner under jord och här lever de kvar i olika enklaver. Men i tunnlarna utanför deras befästningar lurar fasansfulla varelser i mörkret Freaks som livnär sig på människokött. Sällan får någon i enklaven uppleva sin tjugoårsdag.
När Deuce fyller femton genomgår hon blodsriten som förvandlar henne till jägarinna. Hon paras ihop med Fade, en jägare i hennes egen ålder som bodde ovan jord när han var liten. Snart upptäcker de att den närmaste enklaven helt har utplånats av Freaksen, men de äldste vägrar att tro på dem. I stället förvisas Deuce och Fade från enklaven för all framtid och tvingas söka sig ovan jord, upp till Topside.
Nu måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset vägledd av Fades vaga minnen av en stad som nu endast befolkas av några få farliga gäng. Deras enda chans att överleva är att söka sig norrut, till en trakt Fades far en gång brukade berätta om, en paradisisk plats där människor kunde leva i fred. Existerar den verkligen? Och kommer i så fall deras mod och jägarskicklighet räcka till för att besegra alla faror på vägen?
Enklav är en rafflande berättelse om två unga människor i en apokalyptisk värld, som ställs inför faror och känslor de aldrig tidigare upplevt.
ANN AGUIRRE är en storsäljande amerikansk ungdomsboksförfattare. Innan hon började skriva på heltid arbetade hon bland annat som clown, kontorist och röstskådespelare. Enklav är den första boken i hennes Razorland-trilogi. Ann Aguirre är bosatt i Mexiko.
»Gillar man böcker som Hungerspelen, Divergent o.s.v. så är dessa ett måste!« Betyg 9 av 10 | ANNAS BOKHÖRNA
»Gripande överlevnadshistoria i en apokalyptisk framtid. En tät, actionfylld dystopi med verkligt fängslande karaktärer.« | BOOKLIST
»Aguirre har skapat en tuff och högst kapabel hjältinna, en lika vass sidekick och en obehaglig men fängslande civilisation.« | PUBLISHERS WEEKLY
»Enastående trilogistart. Har en originalitet och en intelligens som placerar den i det absoluta toppskiktet av sin genre.« | KIRKUS REVIEWS
»Mörkt och spännande, intensivt och i högt tempo. Aguirre har tagit teman från Scott Westerfelds Uglies-serie och diverse zombie litte ratur och skapat något högst eget. Helt uppslukande läsning.« | RT BOOK REVIEWS
Genren dystopier är väl ändå relativt välutforskad idag och det känns ganska svårt att komma med nytänkande historier - den ena är den andra lik - men Aguirre lyckas verkligen med att skapa en unik värld med annorlunda element. Jorden har drabbats av någon slags katastrof som har tvingat ned de överlevande människorna i underjorden - hur coolt? - till vad som verkar vara ett gammalt tunnelbanesystem där de har skapat sin egna lilla värld, långt nere under den pestdrabbade ytan. Vi får utforska en helt ny värld som jag aldrig har stött på tidigare och det var otroligt fascinerande att få läsa om det underjordiska samhällets seder och bruk, olika stammar som beskrivs och deras olika överlevnadsmetoder och jag vill genast veta mer.
Och det är här det skär sig lite. För grejen med dystopier är ju att fokus ligger på varför och hur världen har blivit som den är, och jag måste tyvärr säga att Aguirre misslyckas fatalt med detta till min stora besvikelse. Jag vill ha en förklaring till varför mänskligheten valde att söka skydd under markytan och det finns inte mycket information om vad exakt som hände för att jorden skulle förändras så drastiskt eller vad som orsakade apokalypsen. Det lutar lite åt att det kan ha varit någon slags sjukdom som i så fall kan ha resulterat i missfostrens existens, men det ges ingen förklaring till varför vissa människor skulle vara immuna. Samtidigt så tycks inte bokens karaktärer heller riktigt veta något om världen innan katastrofen eller vad det är som faktiskt har skett, och därför gör väl inte läsaren det heller, men slutet på boken ger mig en känsla av att vi förhoppningsvis får reda på mer om det i nästa bok.
Miljöbeskrivningarna av den mörka trånga underjordiska världen Spadertvå växt upp i är väldigt målande och lyckas verkligen förmedla den dystra och förtryckande atmosfären. Beskrivningarna blir tunnare och mer detaljlösa ovan jord och författaren slösar definitivt inga sidor i onödan. Men det har utan tvekan sina fördelar, för boken blir aldrig långtråkig utan är verkligen konstant spännande med ett rafflande snabbt tempo som uppslukar en från allra första sidan. Ibland går det kanske lite väl fort och det känns inte som att vi riktigt får tid till att lära känna karaktärerna på djupet.
Det kanske är just bristen på tid till att anknyta till karaktärerna som gjorde att jag under bokens gång konstant vacklade mellan att gilla och att inte gilla Spadertvå. Hon är målmedveten, tuff och kick-ass så det skriker om det. Samtidigt upplever jag henne som otroligt känslokall och distanserad, nästan som en robot, och hon förstår sig verkligen inte på känslor. Givetvis kan upphovet till det kalla beteendet ligga i sättet hon växt upp på - i ett samhälle där det inte finns plats för omsorg, kärlek och känslor och där det enda som räknas är styrka. Men trots avsaknaden av empati döljer sig en mjukare sida bakom den hårda ytan, även om hon själv inte vill erkänna det. Tålig är den karaktär jag fastnade mest för. Han skildras som väldigt mörk, mystisk och farlig, men visar sig vara tryggheten själv med ett stort hjärta. Det faktum att han växte upp på ovansidan gör honom till en väldigt intressant karaktär och jag vill genast veta mer om honom och hans tidigare liv. Till en början är Spadertvå väldigt naiv och lyder blint enklavens auktoritet utan att någonsin ifrågasätta - hon gör vad hon blir tillsagd att göra och tror på det hon blir tillsagd att tro på. Eftersom Tålig har sett världen utanför enklaven så är han mer villig att ifrågasätta och se sanningen bakom lögnen. Kemin och spänningen mellan Spadertvå och Tålig trappas upp allteftersom berättelsen fortskrider och romansen ligger hela tiden och pyr lite i bakgrunden, utan att ta överhanden över resten av berättelsen.
Jag hade gärna velat ha mer bakgrundsinformation och tid till att lära känna karaktärerna på djupet, men bortsett från dessa saker är Enklav faktiskt en riktigt bra bok med fascinerande världsuppbyggnad, spännande handling och pulshöjande takt som gör det svårt att sluta läsa. Boken besitter utan tvekan stor potential till att utvecklas och bli så mycket bättre och jag är definitivt spänd på att få se vad som väntar i nästa bok.
Och det är här det skär sig lite. För grejen med dystopier är ju att fokus ligger på varför och hur världen har blivit som den är, och jag måste tyvärr säga att Aguirre misslyckas fatalt med detta till min stora besvikelse. Jag vill ha en förklaring till varför mänskligheten valde att söka skydd under markytan och det finns inte mycket information om vad exakt som hände för att jorden skulle förändras så drastiskt eller vad som orsakade apokalypsen. Det lutar lite åt att det kan ha varit någon slags sjukdom som i så fall kan ha resulterat i missfostrens existens, men det ges ingen förklaring till varför vissa människor skulle vara immuna. Samtidigt så tycks inte bokens karaktärer heller riktigt veta något om världen innan katastrofen eller vad det är som faktiskt har skett, och därför gör väl inte läsaren det heller, men slutet på boken ger mig en känsla av att vi förhoppningsvis får reda på mer om det i nästa bok.
Miljöbeskrivningarna av den mörka trånga underjordiska världen Spadertvå växt upp i är väldigt målande och lyckas verkligen förmedla den dystra och förtryckande atmosfären. Beskrivningarna blir tunnare och mer detaljlösa ovan jord och författaren slösar definitivt inga sidor i onödan. Men det har utan tvekan sina fördelar, för boken blir aldrig långtråkig utan är verkligen konstant spännande med ett rafflande snabbt tempo som uppslukar en från allra första sidan. Ibland går det kanske lite väl fort och det känns inte som att vi riktigt får tid till att lära känna karaktärerna på djupet.
Det kanske är just bristen på tid till att anknyta till karaktärerna som gjorde att jag under bokens gång konstant vacklade mellan att gilla och att inte gilla Spadertvå. Hon är målmedveten, tuff och kick-ass så det skriker om det. Samtidigt upplever jag henne som otroligt känslokall och distanserad, nästan som en robot, och hon förstår sig verkligen inte på känslor. Givetvis kan upphovet till det kalla beteendet ligga i sättet hon växt upp på - i ett samhälle där det inte finns plats för omsorg, kärlek och känslor och där det enda som räknas är styrka. Men trots avsaknaden av empati döljer sig en mjukare sida bakom den hårda ytan, även om hon själv inte vill erkänna det. Tålig är den karaktär jag fastnade mest för. Han skildras som väldigt mörk, mystisk och farlig, men visar sig vara tryggheten själv med ett stort hjärta. Det faktum att han växte upp på ovansidan gör honom till en väldigt intressant karaktär och jag vill genast veta mer om honom och hans tidigare liv. Till en början är Spadertvå väldigt naiv och lyder blint enklavens auktoritet utan att någonsin ifrågasätta - hon gör vad hon blir tillsagd att göra och tror på det hon blir tillsagd att tro på. Eftersom Tålig har sett världen utanför enklaven så är han mer villig att ifrågasätta och se sanningen bakom lögnen. Kemin och spänningen mellan Spadertvå och Tålig trappas upp allteftersom berättelsen fortskrider och romansen ligger hela tiden och pyr lite i bakgrunden, utan att ta överhanden över resten av berättelsen.
Jag hade gärna velat ha mer bakgrundsinformation och tid till att lära känna karaktärerna på djupet, men bortsett från dessa saker är Enklav faktiskt en riktigt bra bok med fascinerande världsuppbyggnad, spännande handling och pulshöjande takt som gör det svårt att sluta läsa. Boken besitter utan tvekan stor potential till att utvecklas och bli så mycket bättre och jag är definitivt spänd på att få se vad som väntar i nästa bok.