Kajakbyggerskan
Bok av Gunilla Cullemark
Är det slumpen, en högre mening eller stundens ingivelse? Vem vet. Mias beslut att bygga en kajak kommer som en överraskning, inte minst för henne själv som inte har gjort något liknande sedan träslöjdens skeva smörknivar. Nyseparerad, sviken och med en vardag som främst består av att betrakta livet från sitt fönster antar hon utmaningen.
När hon ger sig i kast med kajakritningarna tar hennes inre resa fart. Nya människor korsar hennes väg och ger henne energi, och när den australiske kajakbyggaren Jim dyker upp påverkas hon på ett sätt hon inte kan värja sig mot.
Mia pendlar mellan invanda mönster och en stark frihetslängtan. Sakta sätts något igång inom henne som tidigare varit stumt - kan hon stänga den gamla dörren i sitt liv och bara ge sig hän?
Kajakbyggerskan är en upplyftande feelgood om en medelålders kvinna som tar sig an en livskris på ett kreativt och originellt sätt.
Det här är Print on Demand-utgåvan.
Gunilla Cullemark föddes i Norrtälje 1960. Idag bor hon i Stockholm och ger kurser och workshops som inspirerar till berättarglädje och skrivlust genom sitt företag SkrivSprånget. Författardrömmarna som väcktes redan i skolåldern tog henne så småningom till en skrivarverkstad och studier i litteraturvetenskap. Gunilla har tidigare kommit ut med romanen Luskokarungen och novellsamlingen Vinddrake samt skrivit manus till flertalet pjäser för kulturföreningen RoJ. .
Mia är en kvinna runt 50 som en dag finner sig stå mitt i en livskris i samband med en skilsmässa. Hon har såväl vänner som familj som bryr sig, hon har en läkarkontakt, piller och psykolog. Ändå är det inte detta som gör att Mias liv tar en vändning, utan idén om att göra nånting hon aldrig har gjort tidigare. Mia bestämmer sig för att bygga en kajak. I detta projekt tvingas hon inte bara lära sig en massa nya saker, hon tvingas söka hjälp och ta nya kontakter. Utöver det händer det saker i grannskapet som ger henne flera nya vänner, inklusive en hund.
Jag sveps in direkt i berättelsen. Mia är till att börja med svag, orkeslös och deprimerad, men hon reser sig och tar tag i sitt liv genom kajakbyggarprojektet. Hon vågar sig på nånting helt nytt och det leder henne framåt, inte bakåt. För mig blir Mia direkt en vän… Eller snarare en person jag skulle ha kunnat vara vän med på riktigt om hon existerade. Författaren skildrar otroligt insiktsfullt det mänskliga psyket med dess inte alltid logiska handlingar. Även övriga karaktärer, allt från kajakexperten Jim i Australien till snickaren Lennart och grannen Micke, som det ganska ofta luktar alkohol om, tecknas trovärdigt. Så trovärdigt att jag bara blir otroligt nyfiken på dem alla. Sen inser jag att de enbart existerar i fiktionen.
Att läsa feelgoodromaner är inte nåt jag gör så ofta. Det jag emellertid har börjat lära mig är att många av dem börjar med feelbad. På så vis tycker jag att många av dem inte är så pjåkiga. För livet innehåller ju både good and bad.
Men alla feelgoodromaner är förstås inte av hög klass. Det är dock Kajakbyggerskan. Utöver att bygga en story som håller från början till slut skriver författaren bra. Det tar ett tag att komma in i de till en början ganska långa meningarna. Men det är ju så vi tänker, ganska ofta i långa, vindlande meningar. I det här fallet skildrar detta väldigt bra huvudpersonens mående.
Som alltid när jag läser böcker jag har fått för recension läser jag dem med blyertspenna i handen. Jag stryker under saker på flera ställen i boken. Antingen är det spännande formuleringar eller också är det bara ord som går rakt in. Jag kan inte bjuda på alla citat, men här kommer ett:
”Jag höll mitt löfte och åkte till mamma på kvällen. Jag höll alltid mina löften liksom jag var plikttrogen intill döden; Plikten framför allt.
Mitt omdöme blir – och detta trodde jag faktiskt inte själv – det högsta. Den här boken fastnar.
Jag sveps in direkt i berättelsen. Mia är till att börja med svag, orkeslös och deprimerad, men hon reser sig och tar tag i sitt liv genom kajakbyggarprojektet. Hon vågar sig på nånting helt nytt och det leder henne framåt, inte bakåt. För mig blir Mia direkt en vän… Eller snarare en person jag skulle ha kunnat vara vän med på riktigt om hon existerade. Författaren skildrar otroligt insiktsfullt det mänskliga psyket med dess inte alltid logiska handlingar. Även övriga karaktärer, allt från kajakexperten Jim i Australien till snickaren Lennart och grannen Micke, som det ganska ofta luktar alkohol om, tecknas trovärdigt. Så trovärdigt att jag bara blir otroligt nyfiken på dem alla. Sen inser jag att de enbart existerar i fiktionen.
Att läsa feelgoodromaner är inte nåt jag gör så ofta. Det jag emellertid har börjat lära mig är att många av dem börjar med feelbad. På så vis tycker jag att många av dem inte är så pjåkiga. För livet innehåller ju både good and bad.
Men alla feelgoodromaner är förstås inte av hög klass. Det är dock Kajakbyggerskan. Utöver att bygga en story som håller från början till slut skriver författaren bra. Det tar ett tag att komma in i de till en början ganska långa meningarna. Men det är ju så vi tänker, ganska ofta i långa, vindlande meningar. I det här fallet skildrar detta väldigt bra huvudpersonens mående.
Som alltid när jag läser böcker jag har fått för recension läser jag dem med blyertspenna i handen. Jag stryker under saker på flera ställen i boken. Antingen är det spännande formuleringar eller också är det bara ord som går rakt in. Jag kan inte bjuda på alla citat, men här kommer ett:
”Jag höll mitt löfte och åkte till mamma på kvällen. Jag höll alltid mina löften liksom jag var plikttrogen intill döden; Plikten framför allt.
Mitt omdöme blir – och detta trodde jag faktiskt inte själv – det högsta. Den här boken fastnar.