Skuggjägaren
Camilla Grebe bok 1 2019
Bok av Camilla Grebe
Det är trettio år mellan fallen, men mördaren har gått tillväga på exakt samma sätt. En kvinna har spikats fast i ett golv, hon är död. Poliserna som försöker utreda fallen och få fatt på mördaren är flera då det första mordet inträffade år 1944. Det som sedan sker får dock konsekvenser som ingen hade kunnat föreställa sig.
Elsie lever i 1940-talets Stockholm och arbetar som polis, något som hör till ovanligheterna. En dag kallas hon tillsammans med en kollega till Klarakvarteren där en kvinna blivit brutalt mördad. I sitt flyktförsök tar gärningsmannen Elsies liv.
1974 sker ett mord i Östertuna, en förort till Stockholm, som påminner mycket om det i Klarakvarteren på 40-talet. Därmed inleds jakten på den så kallade Träskmördaren. En av personerna som arbetar med fallet är Britt-Marie, en ung polis som motarbetas på sin arbetsplats.
Fallet med Träskmördaren får förvisso inte sin lösning på 70-talet, istället återupptas den tio år senare av Hanne, och slutligen i nutid av Malin.
.
Skuggjägaren är en av böckerna som nominerats till årets bok. Om det inte vore för det hade jag nog inte läst den, vilket skulle vara väldigt trist då detta är en bok jag verkligen uppskattade. Jag gick in i den med få förväntningar, vilket kanske bidrog till min positiva läsupplevelse, och visste inte helt vad som väntade mig.
Att få följa med fyra kvinnor som arbetar i polisväsendet under fyra olika årtionden var intressant, och samtliga huvudkaraktärer kändes unika. Som läsare fick jag inblick i deras liv och problemen de kämpade med i yrket, och de förenades i sökandet efter Träskmördaren.
Boken var ständigt spännande och mot slutet satt jag som på nålar. Med ett högt tempo och oväntade vändningar blev Skuggjägaren en bok som jag verkligen fastnade för.
Boken är fjärde delen i en serie, men jag som inte läst övriga delar än upplevde den som relativt fristående. Vissa av de nutida karaktärernas bakgrund verkar ha avhandlats i en tidigare bok, men det bekom mig inte nämnvärt då behållningen var stor ändå.
Det enda jag inte uppskattade med boken var skildringarna av morden som var för brutala för min smak, men det ska sägas att jag är en lättskrämd person och att många andra säkert inte skulle reagera på detta.
⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5).
1974 sker ett mord i Östertuna, en förort till Stockholm, som påminner mycket om det i Klarakvarteren på 40-talet. Därmed inleds jakten på den så kallade Träskmördaren. En av personerna som arbetar med fallet är Britt-Marie, en ung polis som motarbetas på sin arbetsplats.
Fallet med Träskmördaren får förvisso inte sin lösning på 70-talet, istället återupptas den tio år senare av Hanne, och slutligen i nutid av Malin.
.
Skuggjägaren är en av böckerna som nominerats till årets bok. Om det inte vore för det hade jag nog inte läst den, vilket skulle vara väldigt trist då detta är en bok jag verkligen uppskattade. Jag gick in i den med få förväntningar, vilket kanske bidrog till min positiva läsupplevelse, och visste inte helt vad som väntade mig.
Att få följa med fyra kvinnor som arbetar i polisväsendet under fyra olika årtionden var intressant, och samtliga huvudkaraktärer kändes unika. Som läsare fick jag inblick i deras liv och problemen de kämpade med i yrket, och de förenades i sökandet efter Träskmördaren.
Boken var ständigt spännande och mot slutet satt jag som på nålar. Med ett högt tempo och oväntade vändningar blev Skuggjägaren en bok som jag verkligen fastnade för.
Boken är fjärde delen i en serie, men jag som inte läst övriga delar än upplevde den som relativt fristående. Vissa av de nutida karaktärernas bakgrund verkar ha avhandlats i en tidigare bok, men det bekom mig inte nämnvärt då behållningen var stor ändå.
Det enda jag inte uppskattade med boken var skildringarna av morden som var för brutala för min smak, men det ska sägas att jag är en lättskrämd person och att många andra säkert inte skulle reagera på detta.
⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5).