Skytten

Bok av Jonas Moström
Isabella Falk blir skjuten utanför sjukhuset där hon arbetar som transplantationskirurg. Hon dör. Förövaren springer från platsen men två av vittnena är kommissarien Johan Axberg och Nathalie Svensson, psykiatriker. Det visar sig att Isabella hade blivit hotad av en patient till Nathalie. Kan det bero på att en gängkriminell ledare dog i samband med en operation?.
Jonas Moströms böcker om psykiatrikern Nathalie Svensson och polisen Johan Axberg fångade mig redan när den första delen i serien, Himlen är alltid högre, kom. Böckerna utspelar sig ju i Uppsala där den fiktiva Nathalie - och jag själv - bor och arbetar. Den sjätte och senaste delen i Nathalie Svensson-serien, Skytten, köpte jag i september 2019.

Redan i starten faller jag för boken, trots att det är en mördare som kör en Toyota Yaris efter begånget dåd. Kan han ha snott min bil? Nej, bilen är norpad av en stackars brevbärare i Gottsunda. Den som blir skjuten utanför Sjukstugan i Backen/sjukhuset i stan är kirurgen Isabella Falk. Sagda kirurg är för övrigt Nathalie Svenssons mammas läkare. Mamman är nämligen inlagd och förväntar sig få en del av dotterns lever transplanterad. Nathalie och Johan råkar bevittna skjutningen. Medan Nathalie tar hand om offret tar Johan upp jakten på mördaren. Johan skottskadas själv och mördaren kommer undan. När polisen inser att en av Nathalies patienter har hotat den skjutna kirurgen blir både Nathalie och Johan engagerade i fallet av Uppsalapolisen.

Här är det sannerligen mycket Uppsala – precis som i de tidigare delarna i serien. Nästan lite för mycket. Och biljakterna inne i centrum fortsätter, nåt som i mina ögon är rätt orealistiskt. Eller… genomförbart, men svårt. Persongalleriet är lagom stort och alla porträtteras inte lika ingående, förstås. Ofta är det rätt mycket yta som beskrivs.

Men är boken spännande då? Ja, jag tycker det. Mördarjakten går i en rasande takt (biljaktshastighet?) och historien springer framåt. Det är lättläst/snabbläst, det är inte särskilt djupt, det blir mer djupt när det gäller det medicinska… Det här är kort sagt en underhållande deckare utan alltför stort bråddjup. Jag gillar! Slutet känns lite väl utdraget dock. Det blir ett avdrag för att mördarens bil är silverfärgad på en sida men röd några sidor längre fram. Sånt borde en redaktör/lektör inte missa.

Mitt omdöme blir högt.