Hunger
The Hunger
Bok av Alma Katsu
I juni 1846 gav de sig iväg från Springfield, Illinois. Män, kvinnor och barn - närmare 90 personer - hoppades få det bättre på andra sidan Klippiga bergen. Men det var inte bara bergen som stod i deras väg ... utan ondskan själv.
Alma Katsus spänningsroman bygger på en verklig händelse som satt djupa spår i den amerikanska folksjälen. Den ödesdigra historien om "The Donner party", eller Donnerkaravanen, är omgiven av en omfattande och skrämmande mytbildning, inklusive påståenden om kannibalism. Alma Katsu har använt de faktiska förhållandena och verkliga personerna för att väva samman en nervkittlande berättelse.
Efter det ödesdigra beslutet att ta en obeprövad väg västerut, så befinner sig Donnerkaravanen på randen till katastrof. En serie missöden förföljer karavanen och minskade matransoner, bittra bråk och en liten pojkes mystiska försvinnande - och död - har drivit de resande till vansinnets gräns. De kan inte undkomma känslan av att någon, eller någonting, förföljer dem. Inte bara prärievargar. Det olycksaliga sällskapet kämpar för sin överlevnad i de förrädiska förhållandena i bergen, i den glödande hetta som får sanden att koka, i snövädret som fryser oxarna till is på stället, alltmedan ondskan växer omkring dem - och inom dem. När några i gruppen försvinner måste de som är kvar fråga sig vad det är som väntar på dem där uppe i bergen, något osaligt och kusligt ... och mycket hungrigt.
Det är 1840-tal och en expedition på drygt 80 personer ger sig av från Springfield på väg mot ett nytt liv i Kalifornien. Vid klippiga bergen beslutar de sig för att ta en ny, omtalad genväg. Ett beslut som ska visa sig ödesdigert och få dödlig utgång. Boken baserar sig på den verkliga ”Donner-expeditionen” men Katsu har ändrat detaljer och lagt till övernaturliga inslag. Personligen tror jag att boken hade kunnat vara nog så obehaglig utan detta men det är nog en smaksak. Efter att ha läst boken började jag genast googla och läsa på om de verkliga händelserna. Jag tycker att ”Hunger” är en välskriven bok och Katsu lyckas med miljöbeskrivningarna väl. Dessutom sätter hon stämningen och jag fick lägga ifrån mig boken på kvällen och läsa något mindre obehagligt.