The Grand Man
Bok av Florence Wetzel
A fast-paced detective novel about an American jazz-journalist in Stockholm who gets drawn into two unsolved Swedish mysteries: the 1986 murder of prime minister Olof Palme, and Stieg Larsson's missing fourth book.
Är det nånting som fascinerar mig så är det olösta kriminalfall och gåtor. Ett av skälen till att jag inte tvekade en sekund att ta emot en bok på 424 sidor på engelska var att den handlade om både ett olöst fall och en gåta. Florence Wetzel lyckas i sin bok The Grand man: a Scandinavian thriller i fiktiv form presentera både en lösning på Palmemordet och mysteriet med Stieg Larssons försvunna, fjärde manus. Den som är lika nördig som jag förstår precis.
Egentligen innehåller den här boken tre brott, för ett av brotten sker i nutid och innebär att de andra två mysterierna blir lösta. Amerikanska journalisten och skandinavtokan Juliet Brown kommer till Sverige och Stockholm för att intervjua en jazzsångare. Hon återser en gammal bekant, men gör också nya bekantskaper. Dessvärre blir en av dem brutalt mördad i en gränd i Gamla stan under en promenad med sin hund. Juliet blir indragen i det hela via såväl bekantskapen med mordoffret som hunden. En annan ny bekantskap, Magnus Lindblom, också han journalist, blir lite av ett bollplank för Juliet kring mordet. Magnus har bland annat skrivit mycket om Palmemordet. Utöver detta har han vissa bekymmer som rör Stieg Larssons fjärde manus.
Det tar inte alls lång stund innan jag inser att den här boken tilltalar mig enormt! Jag gillar spänningen i den, förstås och att den tar upp olösta mysterier. Men jag känner mig genast hemma på nåt vis bland karaktärerna. De är oerhört skickligt och så levande skildrade att jag undrar om de möjligen inte har stora likheter med faktiska personer. Att karaktärerna rör sig i Stockholm och Gamla stan är också tilltalande. Gamla stan, med dess smala gränder och prång, är ju en utmärkt miljö för en kriminalhistoria med flera bottnar inklusive några få och små, men ändå i sammanhanget viktiga övernaturliga inslag. (Nej, det tar inte över, det blir en extra krydda!) Att en av poliserna som utreder mordet i Gamla stan heter Ulrika är förstås också ett plus liksom att det i slutet av boken görs ett besök på Ofvandahls i Uppsala, sommaren 2019 tyvärr semesterstängt.
Ja… jag hoppas att jag inte har avslöjat för mycket nu. Men… den som är intresserad av Palmemordet och/eller Stieg Larssons försvunna manus samt deckare generellt sätt gillar med all säkerhet den här boken. Jag gör det i alla fall. Och nej. Den är inte skriven på nån komplicerad engelska.
Mitt omdöme blir det högsta.
Egentligen innehåller den här boken tre brott, för ett av brotten sker i nutid och innebär att de andra två mysterierna blir lösta. Amerikanska journalisten och skandinavtokan Juliet Brown kommer till Sverige och Stockholm för att intervjua en jazzsångare. Hon återser en gammal bekant, men gör också nya bekantskaper. Dessvärre blir en av dem brutalt mördad i en gränd i Gamla stan under en promenad med sin hund. Juliet blir indragen i det hela via såväl bekantskapen med mordoffret som hunden. En annan ny bekantskap, Magnus Lindblom, också han journalist, blir lite av ett bollplank för Juliet kring mordet. Magnus har bland annat skrivit mycket om Palmemordet. Utöver detta har han vissa bekymmer som rör Stieg Larssons fjärde manus.
Det tar inte alls lång stund innan jag inser att den här boken tilltalar mig enormt! Jag gillar spänningen i den, förstås och att den tar upp olösta mysterier. Men jag känner mig genast hemma på nåt vis bland karaktärerna. De är oerhört skickligt och så levande skildrade att jag undrar om de möjligen inte har stora likheter med faktiska personer. Att karaktärerna rör sig i Stockholm och Gamla stan är också tilltalande. Gamla stan, med dess smala gränder och prång, är ju en utmärkt miljö för en kriminalhistoria med flera bottnar inklusive några få och små, men ändå i sammanhanget viktiga övernaturliga inslag. (Nej, det tar inte över, det blir en extra krydda!) Att en av poliserna som utreder mordet i Gamla stan heter Ulrika är förstås också ett plus liksom att det i slutet av boken görs ett besök på Ofvandahls i Uppsala, sommaren 2019 tyvärr semesterstängt.
Ja… jag hoppas att jag inte har avslöjat för mycket nu. Men… den som är intresserad av Palmemordet och/eller Stieg Larssons försvunna manus samt deckare generellt sätt gillar med all säkerhet den här boken. Jag gör det i alla fall. Och nej. Den är inte skriven på nån komplicerad engelska.
Mitt omdöme blir det högsta.