Överlevarna
Bok av Alex Schulman
Han debuterade som författare för drygt tio år sedan, och böckerna har ofta varit mörka och relativt självbiografiska. Nu är Schulman aktuell med sin allra första utpräglade roman, även om han behåller ett hårt grepp om barndomsskildringar. Romanen beskriver tre bröder som återupplever sin barndom som vuxna, då de sammanstrålar vid ett torp som ingen av dem besökt på 20 år. De är där för att sprida sin mors aska.
Jag har tyckt mycket om Alex alla böcker (utom den som heter "att älska henne.....") och såg fram emot denna. Jag gillar den mycket men funderar en del kring detta att denna är den första fiktiva roman han skriver. Varför då använda sig av så många av elementen från sina tidigare biografiska böcker? Tre bröder. Somrar vid stugan. Det går inte komma ifrån när man läser att fläta ihop de fiktiva Benjamin, Pierre och Nils med Alex och hans två bröder.
Men om jag bortser från det så är boken väldigt bra. (Hade dock klarat sig utan tvisten på slutet som kändes lite mycket)
Tre bröder besöker åter torpet från sin barndoms somrar för att sprida sin mors aska. Vi får genom boken följa bröderna genom nedslag av händelser som varit. Händelser som format dem och gjort avtryck. Hur de ser på dem som vuxna varvat med hur de upplevdes när de hände. Pojkarnas samhörighet med varann mot sina föräldrar samtidigt som de också tävlade mot varann om uppmärksamhet och ömhet. Deras relation är komplicerad. Hur de manövrerade kring sin mammas humör där man aldrig visste hur reaktionen skulle bli, med pappan bredvid som navigerade bäst han kunde. Boken är lätt att ta till sig. Miljöer och människorna känns levande och verkliga. Deras ångest och vemod känns.
Men om jag bortser från det så är boken väldigt bra. (Hade dock klarat sig utan tvisten på slutet som kändes lite mycket)
Tre bröder besöker åter torpet från sin barndoms somrar för att sprida sin mors aska. Vi får genom boken följa bröderna genom nedslag av händelser som varit. Händelser som format dem och gjort avtryck. Hur de ser på dem som vuxna varvat med hur de upplevdes när de hände. Pojkarnas samhörighet med varann mot sina föräldrar samtidigt som de också tävlade mot varann om uppmärksamhet och ömhet. Deras relation är komplicerad. Hur de manövrerade kring sin mammas humör där man aldrig visste hur reaktionen skulle bli, med pappan bredvid som navigerade bäst han kunde. Boken är lätt att ta till sig. Miljöer och människorna känns levande och verkliga. Deras ångest och vemod känns.