Sanningens kalas
Ärlighetens kalas
Bok av Marie Lundström
"Om livet varit en talangtävling, hade jag slagits ut. Jag hade inte tagit mig till final. Jag har ingen särskild begåvning för det här med att leva. Men jag har själv lyckats skrapa ihop till detta: En man som vill ha mig. Två barn. Jag borde kunna vila i det. Jag borde kunna lära mig att vila i det. Om en kinesisk rymdsond kan landa på månens baksida, borde jag kunna fixa detta."
Isabel är fyrtioåtta år gammal och ingen stjärna på det här med livet. Men vad fattas henne? På riktigt?
- Sluta gnäll, Isabel. Du har en trygg familj, ett litet hus och fast jobb. Och mamsingen. Något du inte borde behöva är en älskare, men nu blev det så ändå. En banal jobbförälskelse som sargar dig inifrån med farliglyckan och stortvivlet.
Isabel borde vara gammal nog att klara sig själv. Ändå önskar hon mer än något annat att hon kunde be sin mamma om råd. Men tillsammans med mamsingen får man inte en syl i vädret, inte förrän hon ligger nedsövd på sjukhuset med en infektion i matstrupen och inte kan säga emot.
"Sanningens kalas" är Marie Lundströms bokdebut. En både dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter.
I sanningens kalas får vi följa Isabel, hon är guide på stadshuset i Stockholm, där även hennes älskare jobbar. I övrigt lever hon ett vanligt familjeliv med barn, en sjuk mamma och en make som arbetar utomlands. I övrigt pratar hon ofta med främst sin make när han inte hör.
Boken är uppdelad som i tre delar, nutid, dåtid och Isabels inre monologer som ofta är riktade mot älskaren. Språket i romanen är fantastiskt, det är till stor del det som fick mig att ta mig igenom, för handlingen är egentligen inte något särskilt. Även om jag inte har något emot att det inte händer så mycket i romaner.
Tyckte väldigt mycket om denna, hade dock inte förväntat mig annat i och med att Lundström om någon har koll på den samtida skönlitteraturen.
Boken är uppdelad som i tre delar, nutid, dåtid och Isabels inre monologer som ofta är riktade mot älskaren. Språket i romanen är fantastiskt, det är till stor del det som fick mig att ta mig igenom, för handlingen är egentligen inte något särskilt. Även om jag inte har något emot att det inte händer så mycket i romaner.
Tyckte väldigt mycket om denna, hade dock inte förväntat mig annat i och med att Lundström om någon har koll på den samtida skönlitteraturen.