Glöm mig
Bok av Alex Schulman
Alex Schulman undersöker sina barndomsminnen av sin mamma. Den mamma som hade alkoholproblem men som försökte gömma undan problemet så att inte barnen skulle märka något. Schulman funderar över hur han själv har blivit som vuxen, och hur hans barndom påverkats av mammans problem. Går det att förstå mammans situation?
Alex Schulmans bok Glöm mig har fokus på författarens mamma Lisette Schulman, men handlar åter om
författarens rätt (!) dysfunktionella familj. Mamman Lisette Schulman börjar tidigt att dricka för mycket. Det är inget man talar om i familjen, men det finns där och det påverkar alla. Boken inleds med en scen där den vuxne Alex tillsammans med sin bror ska åka för att hämta mamma från deras lantställe och försöka få in henne på en avvänjningsklinik för alkoholister. Genom boken får jag som läsare följa hur mammans alkoholmissbruk sätter skräck i Alex – för hon blir ju lynnig. Den lille Alex är kärlekstörstande, men mamman kan när som helst stänga av sin kärlek. Som vuxen fortsätter Alex att vara medberoende, men han vill också försöka reparera sin relation till mamman. Frågan är om alla svek, iskylan och hårda ord, främst via mobilen nattetid, kan leda till försoning. Tiden rinner ut. Lisette Schulman dör i februari 2015.
Det är en sån sorglig och gripande historia som rullas upp. Jag kan inte sluta läsa, trots att det är så tungt, så tungt. Och så bra, så bra skrivet. Trots att jag inte hade alkoholiserade föräldrar kan jag känna igen mycket av det andra som författaren skriver om. Det här att tassa på tå för en förälder, att försöka få en tjurig förälder på gott humör igen med mera.
Mitt omdöme blir det högsta. Läs!!!
författarens rätt (!) dysfunktionella familj. Mamman Lisette Schulman börjar tidigt att dricka för mycket. Det är inget man talar om i familjen, men det finns där och det påverkar alla. Boken inleds med en scen där den vuxne Alex tillsammans med sin bror ska åka för att hämta mamma från deras lantställe och försöka få in henne på en avvänjningsklinik för alkoholister. Genom boken får jag som läsare följa hur mammans alkoholmissbruk sätter skräck i Alex – för hon blir ju lynnig. Den lille Alex är kärlekstörstande, men mamman kan när som helst stänga av sin kärlek. Som vuxen fortsätter Alex att vara medberoende, men han vill också försöka reparera sin relation till mamman. Frågan är om alla svek, iskylan och hårda ord, främst via mobilen nattetid, kan leda till försoning. Tiden rinner ut. Lisette Schulman dör i februari 2015.
Det är en sån sorglig och gripande historia som rullas upp. Jag kan inte sluta läsa, trots att det är så tungt, så tungt. Och så bra, så bra skrivet. Trots att jag inte hade alkoholiserade föräldrar kan jag känna igen mycket av det andra som författaren skriver om. Det här att tassa på tå för en förälder, att försöka få en tjurig förälder på gott humör igen med mera.
Mitt omdöme blir det högsta. Läs!!!