Liknande böcker
Den stora utställningen
Bok av Marie Hermanson
Den 8 maj 1923 invigs Jubileumsutställningen i Göteborg. På plats finns den unga journalisten Ellen, men också polisen Nils. När ryktet sprids att Einstein ska hålla sin Nobelföreläsning på utställningen sätts plötsligt hotfulla antisemitiska krafter i rörelse.
Med Den stora utställningen har Marie Hermanson skrivit en medryckande roman om några människor vars öden knyts samman på ett sätt de aldrig hade kunnat förutse.
En gång för ganska länge sen stod jag vid ett tillfälle utan nån skönlitterär bok att läsa. Fasa! Jag skenade in på en tyvärr numera nedlagd bokhandel och valde i hast en pocketbok av den för mig då obekanta författaren Marie Hermanson. Denna spontanitet har jag aldrig ångrat. Marie Hermanson är en utomordentlig berättare och hon har ofta snudd på en övernaturlig eller fantasifull touch. Sen dess har jag läst de flesta av hennes böcker. Alldeles nyss läste jag hennes roman, Den stora utställningen.
Det är början av maj år 1923. Det regnar mest i Göteborg, men vem bryr sig? Det är nämligen här den stora utställningen, Jubileumsutställningen, finns. Den unga Ellen är duktig på att skriva och har därför fått jobb som journalist för utställningens tidning. Som ung kvinna i en rätt mansdominerad yrkesvärld är detta inte helt enkelt, erfar Ellen. På plats finns även polisen Nils som efter ett rådigt, men spontant, ingripande blir befordrad. Under utställningen ska Albert Einstein hålla sin Nobelföreläsning, nåt som sätter fart på antisemiterna med flera. Och när Einstein inte är med på tåget…
Nån deckare i ordets egentliga bemärkelse är detta inte, trots att här förekommer både poliser och bedragare – och ett och annat brott begås. Det här är snarare en roman där författaren låter några väldigt olika människor mötas som av en tillfällighet/ödet. Understundom har jag lite svårt att se helheten, men det klarnar något under läsningens gång. En stämning bestående av fart och fläkt byggs upp. Författarens styrka ligger emellertid här i personteckningarna. Karaktärerna är väldigt levande och trovärdigt beskrivna – trots att de flesta av dem är påhittade. Albert Einstein skildras som en väldigt charmig mysfarbror. I den här berättelsen känns det väldigt rätt. Den stora utställningen som sådan ägde verkligen rum i maj 1923, men händelserna i den här boken är till stor del fiktiva.
Mitt omdöme blir högt.
Det är början av maj år 1923. Det regnar mest i Göteborg, men vem bryr sig? Det är nämligen här den stora utställningen, Jubileumsutställningen, finns. Den unga Ellen är duktig på att skriva och har därför fått jobb som journalist för utställningens tidning. Som ung kvinna i en rätt mansdominerad yrkesvärld är detta inte helt enkelt, erfar Ellen. På plats finns även polisen Nils som efter ett rådigt, men spontant, ingripande blir befordrad. Under utställningen ska Albert Einstein hålla sin Nobelföreläsning, nåt som sätter fart på antisemiterna med flera. Och när Einstein inte är med på tåget…
Nån deckare i ordets egentliga bemärkelse är detta inte, trots att här förekommer både poliser och bedragare – och ett och annat brott begås. Det här är snarare en roman där författaren låter några väldigt olika människor mötas som av en tillfällighet/ödet. Understundom har jag lite svårt att se helheten, men det klarnar något under läsningens gång. En stämning bestående av fart och fläkt byggs upp. Författarens styrka ligger emellertid här i personteckningarna. Karaktärerna är väldigt levande och trovärdigt beskrivna – trots att de flesta av dem är påhittade. Albert Einstein skildras som en väldigt charmig mysfarbror. I den här berättelsen känns det väldigt rätt. Den stora utställningen som sådan ägde verkligen rum i maj 1923, men händelserna i den här boken är till stor del fiktiva.
Mitt omdöme blir högt.