Verkanseld

Bok av Louise Boije af Gennäs
Den storslagna och efterlängtade upplösningen! Stockholm 2018. Det har bara gått ett drygt år sedan det första överfallet och ingenting i Saras liv är sig likt. Flera i hennes direkta omgivning har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om polisen och sjukvården vill få henne att tro det. Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp men djupt inom henne spirar en kraft; ett okuvligt motstånd. Sara kommer inte ge upp utan kamp om bara hennes motståndare kunde ge sig till känna. I den avslutande delen av Motståndstrilogin tätnar intrigen runt Sara. När ingenting finns kvar att förlora måste Sara agera med övertygelse och mod. Den lilla människan får aldrig ge upp kampen mot den makt som går över lik för att bevara sina intressen. Del 1, Blodlokan, och del 2, Skendöda, utom i januari respektive september 2018.
Den sista delen i Louise Boije af Gennäs Motståndstrilogi, Verkanseld, köpte jag på årets bokrea.

Det har blivit 2018 och Sara bor med sin syster i Stockholm, denna gång på Söder. Bara ett år tidigare levde Sara ett ganska vanligt liv. Men så ändrades allt – med överfall, mord, döda föräldrar, sorg och rädsla. Det finns egentligen inget att förlora längre för Sara och hon ger allt för att bjuda motstånd. Problemet är bara fortfarande att hon inte vet vem motståndaren är. Och är hon förföljd eller inte? Som vanligt flyter karriären på och hon byter jobb som andra byter underkläder eller hoppar uppåt på sina arbetsplatser. Lite för bra att vara sant, eller..?

Eftersom det här är den sista delen i en trilogi och hade jag vissa förväntningar på att den skulle vara riktigt bra. Det är den inte. För den som gillar konspirationsteorier är det här med all säkerhet en bok som lockar, men liksom TV-serien Lost, som jag inledningsvis följde med stort intresse, tappar jag engagemenget i denna avslutande del. Jag tycker att boken är alldeles för lång och utdragen, berättelsen är inte trovärdig och karaktärerna… ja, många av dem är inte bara osympatiska, de är alldels för grovt och orealistiskt tecknade. Inte ens porträttet av Sara känns riktigt OK. Och även om jag får svaren på ”allt” känns svaren ihoprafsade i slutet och vägen dit är, som sagt, alldeles för lång. Men som alltid visar författaren att hon skriver bra rent tekniskt. Bara det ger en stjärna till omdömet som annars hade hamnat under medel, faktiskt.

Mitt omdöme blir medel.