Silverskugga
Sliverskugga
Bok av Emelie Beijer
Elyon har ett pris på sitt huvud och finner sig jagad av arméns skickligaste specialstyrka. Samtidigt måste hon hitta sin familj innan de blir offer för krigets spel om makt och hämnd.
Tillsammans med vännerna ger Elyon sig av till Mörklandet. Där börjar kampen mot muterade monster på en arena som få lämnar med livet i behåll. Dessutom är fienden svår att bekämpa när den kan vara en vän, en kärlek eller en skugga från det förflutna.
Silverskugga är andra delen av Öarnas rike. En berättelse om en värld i beständig konflikt, människor med otroliga krafter och sökandet efter sann identitet.
Det var inte länge sedan jag läste Lysande blå men hade ändå så problem med att minnas den. Denna bok börjar nämligen precis där Lysande blå slutande och det tog mig nästan över 100 sidor för jag ens förstod vad jag läste om. Kan dock skylla på att jag har läst ganska många böcker den här sommaren och jag blandat ihop allt jag har läst. Men det kändes ändå som det skulle varit bra om det var någon slags recap så man hängde med till hundra procent.
Så mycket hände hela tiden vilket jag tyckte om, men jag tyckte det gick för snabbt för att lösa vissa problem. En del saker blev nämnda och sedan två sekunder var det problemet inget problem längre.
Det märktes att denna bok var den andra boken då den lider av second-book-syndrome. Från början trodde jag att denna bok var den sista och det endast var en duology och det märktes med att det kändes mest som de bygger upp för större saker i nästkommande böcker. Nu vet jag inte om det kommer bli mer böcker i serien men det kändes verkligen som det kommer bli mer. Om inte så är det inte ett bra slut och jag kräver att mer böcker måste skrivas.
Det kändes lite konstigt att läsa från några perspektiv att när de äntligen får möta huvudkaraktärerna så sker det endast över ett par sidor och sedan lider de av ett tragiskt slut. Jag känner mig kluven att deras kapitel inte behövdes samtidigt som jag tyckte om att byta från Elyon perspektiv då jag ibland kunde tycka att hon är en ganska tråkig och förvirrade karaktär. Tror det beror mest på att hon är så förvirrad i sina val och vad framtiden har att ge henne. Jag vet inte varför men jag tyckte bättre om henne i första boken och jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka till den hon var då.
Så mycket hände hela tiden vilket jag tyckte om, men jag tyckte det gick för snabbt för att lösa vissa problem. En del saker blev nämnda och sedan två sekunder var det problemet inget problem längre.
Det märktes att denna bok var den andra boken då den lider av second-book-syndrome. Från början trodde jag att denna bok var den sista och det endast var en duology och det märktes med att det kändes mest som de bygger upp för större saker i nästkommande böcker. Nu vet jag inte om det kommer bli mer böcker i serien men det kändes verkligen som det kommer bli mer. Om inte så är det inte ett bra slut och jag kräver att mer böcker måste skrivas.
Det kändes lite konstigt att läsa från några perspektiv att när de äntligen får möta huvudkaraktärerna så sker det endast över ett par sidor och sedan lider de av ett tragiskt slut. Jag känner mig kluven att deras kapitel inte behövdes samtidigt som jag tyckte om att byta från Elyon perspektiv då jag ibland kunde tycka att hon är en ganska tråkig och förvirrade karaktär. Tror det beror mest på att hon är så förvirrad i sina val och vad framtiden har att ge henne. Jag vet inte varför men jag tyckte bättre om henne i första boken och jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka till den hon var då.