Jag hade så mycket
Så mye hadde jeg
Bok av Trude Marstein
Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.
"Jag hade så mycket" är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon.
"Jag hade så mycket är en imponerande tät, skarpögd och intensiv roman om samtida kvinnoliv i ett väloljat Medelklass-Norge, ett liv som Marstein skärskådar i alla dess typiska och dråpliga aspekter." Pia Bergström, Aftonbladet
"Berättaren gör för varje kapitel ett nedslag i huvudpersonen Monikas liv: Monika tretton år, Monika tjugo, tjugosju, trettiosju, fyrtiosex, femtio, femtiofyra, snart närmar hon sig sextio. I alla åldrar är närvarokänslan total, temperamentet förändras i takt med åren, och översättaren Lotta Eklund har lyckats få fram den säregna intensiteten." Aase Berg, Dagens Nyheter
"Så in i döden bra" Ulrika Kärnborg, Expressen
"Trude Marstein skriver fantastiskt lätt - förstå mig rätt; det är filmiskt, detaljrikt, men aldrig banalt." Elin Claeson, Sveriges Radio P1
"Det är en både vacker och djupt berörande roman, om att försöka leva så fullt som möjligt - och kanske gå miste om det viktigaste." Margaretha Levin Blekastad, Länstidningen Södertälje
Här får vi följa Monika från det att hon är 13 och bor med sina föräldrar och två äldre systrar i Fredrikstad tills dess att hon är 51 och flyttar ihop med den harmoniske Lars i Oslo. Däremellan händer livet. Marstein låter oss tränga in i Monikas inre liv och hennes sökande efter lycka och mening. Detta genom att ta oss med i Monikas relationer och hur hon speglar sig i dessa. Relationerna till systrarna, föräldrarna, mostern, den egna dottern och inte minst en rad män. Hennes tankar kring samspelet med föräldrarna och dottern är det som blir starkast för mig. Det känns som en ynnest att få lära känna Monika vid alla hennes åldrar. Marstein skriver med en lätthet som får berättelsen att flyta på utan att orden stör.