Cold case: Väg 9
Bok av Tina Frennstedt
Denna deckare utgör del två i serien Cold Case. Samtliga fall som presenteras är inspirerade av verkliga händelser som utspelat sig på Österlen och i Malmö. Tidigt en långfredag upptäcks liket efter en omtvistad kvinnlig konstnär. Nära hennes kropp syns en lera som återfanns 15 år tidigare i samband med att en ung pianist bragts om livet. Finns här något samband?.
Hösten 2019 läste jag första delen i en ny kriminalserie, Cold Case. Boken/författaren hade fått priser och var en debut. Jag brukar inte falla för sånt, men till sist tog nyfikenheten överhanden och jag läste. År 2020 kom uppföljaren och jag var snabb på Tina Frennstedts Cold Case: Väg 9.
Även den här boken har vissa likheter med ett autentiskt fall, det ouppklarade mordet på Niklas Elmberg utanför Lund 1991. Detta är emellertid en fiktiv historia om ett mord 2004 på den unge pianisten Max. Mordet blir inte löst, men 15 år senare dyker ett specifikt fynd från Max kropp upp i ett färskt mordfall. Malmöpolisen är hårt pressad av gängbråk och Cold Case-gruppen hotas av nedläggning. Polisen Tess Hjalmarsson lyckas få två veckor på sig att lösa fallet. Parallellt med detta skildras en tvåbarnsmammas tankar kring maken, en person som inte verkar vara den hon trodde. Och Tess, som fortfarande är singel efter uppbrottet från Angela, försöker bli gravid i Danmark.
Det är väldigt svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Att parallellt skildra två sidor av en händelse är inget nytt grepp, men det är aningen nytt att ge en anhörig plats. Historien löper snabbt framåt av en driven skribent, som förstås, liksom så många andra författare, är journalist i botten. Karaktärsskildringarna blir inte så djupa, men är ändå realistiska. Även i den här andra delens i serie lyfts kvinnorna fram som starka, medan männen är svaga och till och med lite bortgjorda. Den här gången lyckas jag inte lista ut mördarens identitet förrän jag som läsare står inför svart på vitt.
Mitt omdöme blir det högsta.
Även den här boken har vissa likheter med ett autentiskt fall, det ouppklarade mordet på Niklas Elmberg utanför Lund 1991. Detta är emellertid en fiktiv historia om ett mord 2004 på den unge pianisten Max. Mordet blir inte löst, men 15 år senare dyker ett specifikt fynd från Max kropp upp i ett färskt mordfall. Malmöpolisen är hårt pressad av gängbråk och Cold Case-gruppen hotas av nedläggning. Polisen Tess Hjalmarsson lyckas få två veckor på sig att lösa fallet. Parallellt med detta skildras en tvåbarnsmammas tankar kring maken, en person som inte verkar vara den hon trodde. Och Tess, som fortfarande är singel efter uppbrottet från Angela, försöker bli gravid i Danmark.
Det är väldigt svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Att parallellt skildra två sidor av en händelse är inget nytt grepp, men det är aningen nytt att ge en anhörig plats. Historien löper snabbt framåt av en driven skribent, som förstås, liksom så många andra författare, är journalist i botten. Karaktärsskildringarna blir inte så djupa, men är ändå realistiska. Även i den här andra delens i serie lyfts kvinnorna fram som starka, medan männen är svaga och till och med lite bortgjorda. Den här gången lyckas jag inte lista ut mördarens identitet förrän jag som läsare står inför svart på vitt.
Mitt omdöme blir det högsta.