En bön för de stulna
Prayers for the Stolen
Bok av Jennifer Clement
Nu ska vi göra dig ful, sa mamma. Hon visslade. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon. Det bästa man kan vara i Mexiko är en ful flicka.
En bön för de stulna är berättelsen om Ladydi Garcia Martínez. Hon bor på mexikanska landsbygden, på en liten kulle, omgärdad av drogkarteller som odlar opium på fälten runt omkring, illegal invandring och ett polisväsende som inte går att lita på. Hennes hem är en by nära det som en gång i tiden var ett glamoröst Acapulco. Livet är tufft för Ladydi och de andra flickorna i byn. Mödrarna är hårdhudade men livrädda och papporna har rymt. Ständigt får de alla vara på sin vakt, ett grymt hot om kidnappning hänger över dem. Och en dag händer det. En kraftfull bil med knarkkartellens män beordrar den vackraste lilla flickan in i bilen och lämnar byn. Ladydis berättelse är inspirerad av en verklighet som gäller för många flickor och kvinnor i dagens Mexiko men som inte många känner till. En värld där flickor försöker likna pojkar så länge det är möjligt för att inte kidnappas och säljas, och där polisen är lika farliga att kontakta som de kriminella. En rakbladsvass och djupt berörande roman skildrat med ett vackert och poetiskt språk.
"In Mexico today women are stolen off the street or taken from their houses at gunpoint. Some women never return home from their work place, a party or from walking to the corner. They are all young and poor and pretty" Jennifer Clement
Jag läste Gun love och främst därför blev jag nyfiken på andra böcker av Jennifer Clement och på så vis hittade jag En bön för de stulna. Tur det, för detta är en riktigt bra bok, en enastående läsupplevelse, betydligt bättre än Gun love, tro det eller ej. Boken har samma nyskapande språkliga uttryck som Gun love, men en intressantare handling. En bön för de stulna har fler karaktärer som jag fastnar för jämfört med i Gun love. Mor- och dotterrelationen är precis som i Gun love väldigt central men här får vänskaprelationer en viktigare roll. Miljön får även den större utrymme, men på ett lite ovanligt sätt eftersom den inte bara beskrivs utan snarare blir en del av karaktärsbeskrivningar och i viss mån händelseförlopp. Jennifer Clement har ett väldigt målande språk och en bra känsla för vilka detaljer som ska nämnas och vilka hon ska skippa. Den hemska handlingen står i effektfull kontrast mot det vackra, poetiska språket. Handlingen är ett porträtt av Mexiko som inte väjer för det värsta, men inte heller grottar ner sig i det. Det märks att författaren har gjort gedigen research. Resultatet blir intressanta karaktärer och relationer, bortrövade döttrar och ensamstående mammor vars främsta oro är att någon ska ta deras dotter. Flickorna gör sig fula och gömmer sig i gropar i marken i djungeln för att inte bli bortrövade, som kaniner, som författaren så träffande beskriver det. Jag har lagt lappar mellan sidorna på många ställen med formuleringar som jag fastnat extra mycket för.