Siri

Bok av Lisa Hågensen
I en inte alltför avlägsen framtid försökte den uråldriga och ondskefulla rörelsen die Herrenvolk lägga Europa under sig genom att avla fram en överlägsen människoras. Men det gick om intet, mycket tack vare Whanzi, en ovanlig femtonåring som lyckades med det osannolika, och Dora, som betalade ett högt pris i sin kamp att störta die Herrenvolk. Vad händer när de goda har segrat? Europa blomstrar och gammal teknologi återupptäcks, men för ungdomarna är det inte över. Whanzi, hennes vänner och Ask, en äkta purebred från The Pure Breed Plant, tar sig norrut, upprättar en bas i Moscow Territory och startar jakten på krigsförbrytarna. Men gruppen splittras. Ask ger sig iväg på en personlig vendetta och Whanzis inre demoner driver henne från den hon älskar i en flykt som får ödesdigra konsekvenser. Siri är den första delen i den fristående fortsättningen på dystopiserien Purebred. Det är en intensiv dark romance fylld med kärlek, svek och hämnd. Lisa Hågensen föddes 1966 i Ljungskile där hon fortfarande bor. Hon har arbetat som svetsare, ekonom, syv, lärarvikarie, elevassistent och bedrivit hästavel, men drömmen att skriva en bok har alltid funnits. År 2014 kom debutboken Hennes ögon blå och sedan dess har hon skrivit flera böcker i olika genrer.
Händelserna i boken, som är den första delen i Jakten-serien, utspelar sig i ett framtida Europa. Nu har de ondskefulla die Herrenvolk blivit besegrade. Herrenvolk, som ville avla fram en överlägsen människoras. Två av hjältinnorna i kampen är Whanzi och Dora, tonårstjejer som också är ett par. Men medan Dora väntar barn beger sig Whanzi, som har svårt att hantera känslorna kring det kommande barnet, ut på krigsförbrytarjakt. Vem den här Siri är som har gett namn åt boken får läsaren veta först när över halva boken är läst.

Det är bra att det i början finns en hälsning till läsaren från författaren, ett intro, en beskrivning av huvudpersonerna i ett persongalleri samt en prolog. Annars hade jag varken fattat nånting eller haft möjlighet att hålla reda på personerna – trots att huvudpersonerna i berättelsen är ganska få.

Siri är en mörk roman och den innehåller ganska mycket våld. Även om tjejernas förhållande beskrivs naturligt och utan att det framställs som särskilt annorlunda, är deras kärlek inte okomplicerad. Båda slåss med demoner från förr, men gör det på olika sätt. Det är förstås också självklart för mig som läsare att dra paralleller till det tredje riket, rasism, utrotning av folkslag med mera.

Trots att jag bitvis har svårt att hänga med i såväl story som dialog på grund av lite snabba vändningar med mera tycker jag att den här boken är välskriven. Den som gillar att läsa sci-fi gillar med all säkerhet Siri. Jag tror att det finns en hel del sci-fi-nördar där ute, många som kanske är betydligt yngre än jag. Om jag hade varit ung idag hade jag mycket troligt tillhört den gruppen. Men slutet… Slutet… det är… så spännande!

Språket är begripligt och meningarna varken för långa eller för krångliga. Det underlättar för mig som i det här fallet är en oerfaren läsare av sci-fi.

Jag lämnar ett citat med den här recensionen, sånt som tilltalar mig:

”’Det är inget fel på Whanzi’, säger jag. ‘Hon handskas med verkligheten på ett annat sätt än vi, bara.’

Mitt omdöme blir högt.