Oskuld och oleander
Bok av Kerstin Bergman
När Iris' faster går bort erbjuder sig Iris att ta hand om dödsboet och beger sig till huset på Ekerö för att röja upp. Iris växte upp här och medan hon sorterar fasterns ägodelar färdas hon tillbaka i tiden och återupplever delar av sin barndom som hon försökt glömma. Vem var egentligen hennes faster och vem låg bakom alla de mystiska händelser som Iris plötsligt kommer ihåg?.
Deckarexperten Kerstin Bergmans första skönlitterära bok.
Titeln signalerar pusseldeckare, precis som huvudpersonen med det underbara namnet Iris Bure. Och visst är det lite pussel om än inte i klassisk mening.
Iris reser tillbaka till barndomens Ekerö för att tömma sin fasters hus efter dennes död. Bit för bit rullar historien om fasterns liv upp. En faster som Iris inser att hon inte alls kände, samtidigt som det också visar sig att de två är mer lika än hon trodde.
Det börjar också hända en del konstigheter. Någon gräver i trädgården och grannen Barbro verkar mer än lovligt nyfiken. Allt får Iris att börja tänka tillbaka på grannflickan Nina som en dag bara försvann. Kan det som händer nu ha något med försvinnandet att göra. Eller handlar det om fasterns mörka hemlighet. Till sin hjälp får hon barndomsvännen Jonas, även om hon inte vågar lite helt och fullt ens på honom.
Det är en lågintensiv spänningshistoria om barndom och minnen. Av platser, dofter och smaker. Detaljerat får vi följa hur Iris packar Irmas kvarlåtenskap. Hur hon återser platser och personer och hur de förändrats. Samtidigt blir pusslet kring fastern och Ninas försvinnande sakta allt mer fullständigt.
Och även om någon dör så är det oblodigt och ganska odramatiskt. Först precis i slutet blir spänningen lite mer hotfull. Det lite långsamma tempot och detaljrikedomen känns helt rätt. Iris är en person lätt att tycka om, kanske för att hon verkar så vanlig.
Det ska verkligen bli ett sant nöje att följa fröken Bure på fler äventyr.
Titeln signalerar pusseldeckare, precis som huvudpersonen med det underbara namnet Iris Bure. Och visst är det lite pussel om än inte i klassisk mening.
Iris reser tillbaka till barndomens Ekerö för att tömma sin fasters hus efter dennes död. Bit för bit rullar historien om fasterns liv upp. En faster som Iris inser att hon inte alls kände, samtidigt som det också visar sig att de två är mer lika än hon trodde.
Det börjar också hända en del konstigheter. Någon gräver i trädgården och grannen Barbro verkar mer än lovligt nyfiken. Allt får Iris att börja tänka tillbaka på grannflickan Nina som en dag bara försvann. Kan det som händer nu ha något med försvinnandet att göra. Eller handlar det om fasterns mörka hemlighet. Till sin hjälp får hon barndomsvännen Jonas, även om hon inte vågar lite helt och fullt ens på honom.
Det är en lågintensiv spänningshistoria om barndom och minnen. Av platser, dofter och smaker. Detaljerat får vi följa hur Iris packar Irmas kvarlåtenskap. Hur hon återser platser och personer och hur de förändrats. Samtidigt blir pusslet kring fastern och Ninas försvinnande sakta allt mer fullständigt.
Och även om någon dör så är det oblodigt och ganska odramatiskt. Först precis i slutet blir spänningen lite mer hotfull. Det lite långsamma tempot och detaljrikedomen känns helt rätt. Iris är en person lätt att tycka om, kanske för att hon verkar så vanlig.
Det ska verkligen bli ett sant nöje att följa fröken Bure på fler äventyr.