En grav för två

Jag tror att jag har läst varenda bok om Hanne Wilhelmsen, den lesbiska polisen i Anne Holts böcker. Men så kändes det som om karaktären och böckerna kom till vägs ände. Visserligen har Anne Holt skrivit andra bra kriminalromaner och böcker i andra genrer, med andra intressanta karaktärer. Ingen har emellertid riktig fastnat hos mig förrän nu, när jag läst första delen i Selma Falck-serien, En grav för två. Mitt spontanutrop är: Hurra!

Boken inleds med ett antal ingångar som förstås hänger samman. Huvudkaraktären är Selma Falck, en före detta elitidrotare och advokat som har blivit av med jobbet sen det kommit fram att hon ”lånat” pengar. Selma är spelberoende. Men jobbet är inte det enda hon har blivit av med. Hennes familj har vänt henne ryggen och hon har fått flytta med katten till en sunkig hyreslägenhet. Ingen vet riktigt vad som har hänt henne utom Jan Morell. Han har tvingat henne att lämna allt hon äger. Samtidigt ger han henne en chans att starta om. Han ger Selma i uppdrag att utreda sanningen bakom det faktum att hans dotter, en av Norges främsta skidåkare, blivit avslöjad i en dopingkontroll.

Det skulle ha kunnat blivit jobbigt med alla ingångar, men Anne Holt knyter ihop trådarna på ett säkert sätt. Hon är en proffsig författare och denna hennes nya serie tilltalar mig mycket. Kanske är det för att Selma trots allt har en del likheter med Hanne. Båda två är lika kantiga och har svårt med känslor. (Selma kan för övrigt inte gråta – hennes tårkanaler är skadade. ) Även Selma visar sig vara en god utredare.

Jag tycker att Anne Holt har gjort en stark start med sin nya serie och jag gillar Selma Falck. Boken är spännande, trots att det handlar en del om idrott tar just detta ändå inte över. Sen skämmer två korrekturfel också, även om jag skrattar åt det ena där lesbiska Kristina har blivit Kristian. Nåja, det är mänskligt att fela, men förlaget borde har korrläst bättre.

Mitt omdöme blir högt.