Någonstans brister himlen
Bok av Erika Olofsson Liljedahl
»En debut att falla pladask för ... en stark skildring ... Det är poetiskt och det är vackert.« Corren
»Ibland dyker det upp överraskande guldkorn i den massiva bokfloden. Som en skimrande historisk roman av debuterande 34-årig bibliotekarie i Lund.« Magasinet Tara
»Tänk att någon kan skriva så här underbart!« Sladdertackans bokblogg
»En fantastisk läsupplevelse ... går rakt in i hjärtat.« Kulturkollo
»Jag bara älskar den här boken, från första till sista sidan ... Detta kan nog bli årets bästa.« Bloggen Ylva kort och gott
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. Arbetet är slitigt och dagarna förutsägbara. När Elis äldre syster en dag försvinner uppdagas också en mörk familjehemlighet.
Elis hela värld rämnar, och han tar ett drastiskt beslut. Han plockar på sig familjens få slantar och lämnar barndomens saltstänkta klippor bakom sig.
Någonstans brister himlen är både ett tätt familjedrama och en gripande uppväxtskildring. Men det är också en berättelse om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om dem som hamnar på efterkälken.
Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har studerat vid Lunds författarskola. Detta är hennes imponerande debutroman.
Jag blir så otroligt glad när en boks vackra yttre speglar hur bra innehåll det är. Jag hann bara ett par sidor in i boken innan jag förstod vilken pärla Någonstans brister himlen är.
Miljöbeskrivningarna av fisket och Bohuslän var det första som fångade mig. Jag kunde höra måsarna och känna de hala fiskarna. Jag kunde känna lukten av sälta.
Sedan så blir jag fångad av trettinårige Elis kärlek till sin storasyster, som försvunnit, samt tagen av mammans död. Jag hänger med på Elis färd för att hitta sin syster och ser en gången tid genom hans ögon. En fascinerande beskrivning av 1920-talet.
När jag slår ihop boken tänker jag att vad än Erika Olofsson Liljedahl skildrar, så gör hon det på milt och vackert sätt. Det är en gåva att få läsa den.
Miljöbeskrivningarna av fisket och Bohuslän var det första som fångade mig. Jag kunde höra måsarna och känna de hala fiskarna. Jag kunde känna lukten av sälta.
Sedan så blir jag fångad av trettinårige Elis kärlek till sin storasyster, som försvunnit, samt tagen av mammans död. Jag hänger med på Elis färd för att hitta sin syster och ser en gången tid genom hans ögon. En fascinerande beskrivning av 1920-talet.
När jag slår ihop boken tänker jag att vad än Erika Olofsson Liljedahl skildrar, så gör hon det på milt och vackert sätt. Det är en gåva att få läsa den.