Gammelgrav
Bok av Erik Nilshammar
I det nordvästra hörnet av Hälsingland ligger bortglömda platser som gömmer dunkla minnen av det som en gång varit. En av dessa är Gammelgrav, en otillgänglig ravin som skär genom sandheden och mynnar ut i Ljusnan. Det sägs att där finns guld som vaktas av vittrorna. Guld som ingen tillåts hitta. Endast en tunn hinna skiljer oss från denna värld. Allt som behövs är en liten rispa för att det som en gång glömts åter ska göra sig påmint. Novellsamlingen Gammelgrav innehåller 13 vittnesmål om vad som händer när den tunna hinnan brister.
När jag var yngre så älskade jag spökhistorier och läste allt jag kunde komma över i bokform, framförallt rysarna med illustrationer av min absoluta favorit Hans Arnold (1925-2010). Sedan dess så har jag slukat allt i skräckfilmväg och lyssnat igenom alla avsnitt av Creepypodden. Det som jag tycker bäst om är just historier som utspelar sig på landsbygden och då blev jag så glad när jag läste om den här boken. Jag har varit uppe i Hälsingland ett antal gånger och det är en perfekt plats för den här sortens berättelser.
Boken innehåller tretton rysare som var och en är fristående, men eftersom alla utspelar sig i samma landskap så håller den skrämmande stämningen i sig genom hela läsningen. Jag drog den här gången ut på läsningen med flit, så att boken inte skulle ta slut. En berättelse vid läggdags är verkligen perfekt. Jag tyckte givetvis bättre om vissa berättelser än andra, men eftersom alla är otroligt välskrivna och lätta att leva sig in i så gör det boken svår att lägga ifrån sig. Mina fem favoriter var Goblifar, Timmerrännan, Plogbil till helvetet, Per Hiens huvud och Gårdfarihandlaren. Namnen påminner mig för övrigt om två andra favoriter från min barndom, När fan flådde smeden och Häxdopet av Ulf Palmenfelt.
Eftersom jag även älskar formatet på boken och omslaget så kan jag varmt rekommendera Gammelgrav som en perfekt present till rysarfantasten. Den var fruktansvärt underhållande!
Boken innehåller tretton rysare som var och en är fristående, men eftersom alla utspelar sig i samma landskap så håller den skrämmande stämningen i sig genom hela läsningen. Jag drog den här gången ut på läsningen med flit, så att boken inte skulle ta slut. En berättelse vid läggdags är verkligen perfekt. Jag tyckte givetvis bättre om vissa berättelser än andra, men eftersom alla är otroligt välskrivna och lätta att leva sig in i så gör det boken svår att lägga ifrån sig. Mina fem favoriter var Goblifar, Timmerrännan, Plogbil till helvetet, Per Hiens huvud och Gårdfarihandlaren. Namnen påminner mig för övrigt om två andra favoriter från min barndom, När fan flådde smeden och Häxdopet av Ulf Palmenfelt.
Eftersom jag även älskar formatet på boken och omslaget så kan jag varmt rekommendera Gammelgrav som en perfekt present till rysarfantasten. Den var fruktansvärt underhållande!