Paradiset ligger under mammas fötter
Bok av Gina Dirawi
Mona är trött på hatarna i småstaden och vill bli fri. Hennes bästa vän Mila kämpar med betygen för att kunna bli läkare. Nour går varje dag till skönhetssalongen i flyktinglägret och lyssnar på skvallret. Alla tre är kvinnor, kvinnor som vill mer än vad som förväntas. Men vad gör världen med sådana kvinnor?.
Jag såg dokumentären om Gina Dirawi på Svt och blev i samband med den väldigt illa berörd, men också intresserad av att läsa hennes debutroman, och jävlar, här skräds sannerligen inte orden. Vem visste att Dirawi, förutom att vara otroligt kompetent och härlig i tv-rutan, dessutom besitter skönlitterära kvalitéer?
"Paradiset ligger under mammas fötter" kretsar kring två unga kvinnor, Mona och Mila, som sedan barnsben varit bästa vänner, men som nu, under sista året på gymnasiet glider ifrån varandra mer och mer.
Dirawi väjer inte från att beröra känsliga ämnen. Kvinnorna i hennes bok dealar både med ätstörningar, psykisk ohälsa, rasism och kvinnoförtryck - både på hemmaplan här i Sverige och i det palestinska ghettot i Beirut.
Genom Mila och Monas rättframma och ofta förbannade framtoning lyckas Dirawi på ett snyggt sätt väva in många aktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Som när psykologen påpekar i ett samtal med Mila att hon är vacker utan sin sjal och Mila svarar: "Tror du att jag tog av mig sjalen för att du ska berätta för mig att jag är vacker? Det är så typiskt er västerlänningar, så fort någon börjar bli lite mer lik er så blir ni lugna. Jag var samma person med sjalen, det fattar du va? Din inkapabla hjärna som inte kan se förbi en bit tyg kanske inte ser det, men jag säger till dig nu. Jag har inte förändrats."
Dirawi är klok. Hon vill, tror jag i alla fall, få oss läsare uppmärksamma på komplexiteten och skillnaden mellan att vilja göra gott och att faktiskt göra gott. Att även om vi VILL förändra förtryck där vi ser det, dels måste inse att "vårt" sätt kanske inte är det enda. Och att oavsett vad som är rätt eller fel, är vägen till förändring lång.
"Vet du hur svårt det är för någon som har följt reglerna i hela sitt liv att börja ifrågasätta dom och inse att man kanske kastat bort sitt liv på regler som kanske inte stämmer?"
Romanen är en debut och den må behöva lite puts här å var, men jag ser definitivt fram emot att läsa mer av Dirawi i framtiden
"Paradiset ligger under mammas fötter" kretsar kring två unga kvinnor, Mona och Mila, som sedan barnsben varit bästa vänner, men som nu, under sista året på gymnasiet glider ifrån varandra mer och mer.
Dirawi väjer inte från att beröra känsliga ämnen. Kvinnorna i hennes bok dealar både med ätstörningar, psykisk ohälsa, rasism och kvinnoförtryck - både på hemmaplan här i Sverige och i det palestinska ghettot i Beirut.
Genom Mila och Monas rättframma och ofta förbannade framtoning lyckas Dirawi på ett snyggt sätt väva in många aktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Som när psykologen påpekar i ett samtal med Mila att hon är vacker utan sin sjal och Mila svarar: "Tror du att jag tog av mig sjalen för att du ska berätta för mig att jag är vacker? Det är så typiskt er västerlänningar, så fort någon börjar bli lite mer lik er så blir ni lugna. Jag var samma person med sjalen, det fattar du va? Din inkapabla hjärna som inte kan se förbi en bit tyg kanske inte ser det, men jag säger till dig nu. Jag har inte förändrats."
Dirawi är klok. Hon vill, tror jag i alla fall, få oss läsare uppmärksamma på komplexiteten och skillnaden mellan att vilja göra gott och att faktiskt göra gott. Att även om vi VILL förändra förtryck där vi ser det, dels måste inse att "vårt" sätt kanske inte är det enda. Och att oavsett vad som är rätt eller fel, är vägen till förändring lång.
"Vet du hur svårt det är för någon som har följt reglerna i hela sitt liv att börja ifrågasätta dom och inse att man kanske kastat bort sitt liv på regler som kanske inte stämmer?"
Romanen är en debut och den må behöva lite puts här å var, men jag ser definitivt fram emot att läsa mer av Dirawi i framtiden