Berätta aldrig det här
Bok av Frida Boisen
Medieprofilen Frida Boisen berättar i sin självbiografiska roman om sin mamma Rositas död. De hade en trasslig relation och denna hemska händelse är en hemlighet som har plågat henne länge med skuldkänslor. Nu vill hon bryta tabun och hon blandar svart tragik med öppenhet och humor i både då- och nutid.
Nu fick du som du ville.
Så står det på lappen som Fridas mamma Rosita lämnar efter sig när hon har tagit sitt liv på Mors dag 2007.
Frida missar ett samtal från mamman under den dagen och glömmer sen att ringa upp. Hennes värld rämnar när hon får beskedet om mammans död.
Hur kunde det bli såhär? Hade hon kunnat förhindra självmordet?
I boken får vi följa Frida under hennes uppväxt varvat med tiden efter mammans bortgång.
Hon har en dysfunktionell uppväxt med en pappa som slår och som är alltmer frånvarande. När han väl är hemma går hon och mamman på tå för att inte väcka hans ilska. Tystnaden breder ut sig i hemmet och tillslut lämnar pappan familjen. Mamman kommer aldrig över att pappan sviker dem på detta sätt. Hon vill leva med honom och är ledsen och gråter varje kväll och Frida får trösta. Enda gången hon mår bra är när de åker på charter en vecka och får lite sol och värme.
Frida och mamman står varandra så nära.
Men något ändras när Frida flyttar hemifrån.
Relationen börjar alltmer skava och det känns som att mamman inte tål att Frida är lycklig. Mamman har svårt att hitta sin nya roll i Fridas liv.
En avundsjuka finns när första barnbarnet kommer. En vilja att kritisera och vara elak.
Mamman bär på en missunnsamhet och bitterhet att livet blev som det blev.
Hon vill inte förändra sitt liv utan tycker att det är hennes öde.
Det enda hon egentligen verka vilja är att känna sig behövd och älskad, som när Frida var barn.
Huvudbudskapet i boken är hur farligt det är att inte prata med varandra. Vår största fiende är tystnaden!
Man kanske ser att något är fel och att någon mår väldigt dåligt men man vågar inte fråga hur den egentligen mår.
Boken handlar också om skuld och skam över att inte har frågat tillräckligt ofta och inte ha kunnat förhindra det som skedde.
Det är en drabbande och mycket sorglig bok som är fantastiskt bra skriven.
Den skildrar relationer som skaver på ett knivskarpt och träffande sätt.
Jag rörs till tårar flera gånger när jag läser den här boken.
Den berör.
Den är viktig.
Så står det på lappen som Fridas mamma Rosita lämnar efter sig när hon har tagit sitt liv på Mors dag 2007.
Frida missar ett samtal från mamman under den dagen och glömmer sen att ringa upp. Hennes värld rämnar när hon får beskedet om mammans död.
Hur kunde det bli såhär? Hade hon kunnat förhindra självmordet?
I boken får vi följa Frida under hennes uppväxt varvat med tiden efter mammans bortgång.
Hon har en dysfunktionell uppväxt med en pappa som slår och som är alltmer frånvarande. När han väl är hemma går hon och mamman på tå för att inte väcka hans ilska. Tystnaden breder ut sig i hemmet och tillslut lämnar pappan familjen. Mamman kommer aldrig över att pappan sviker dem på detta sätt. Hon vill leva med honom och är ledsen och gråter varje kväll och Frida får trösta. Enda gången hon mår bra är när de åker på charter en vecka och får lite sol och värme.
Frida och mamman står varandra så nära.
Men något ändras när Frida flyttar hemifrån.
Relationen börjar alltmer skava och det känns som att mamman inte tål att Frida är lycklig. Mamman har svårt att hitta sin nya roll i Fridas liv.
En avundsjuka finns när första barnbarnet kommer. En vilja att kritisera och vara elak.
Mamman bär på en missunnsamhet och bitterhet att livet blev som det blev.
Hon vill inte förändra sitt liv utan tycker att det är hennes öde.
Det enda hon egentligen verka vilja är att känna sig behövd och älskad, som när Frida var barn.
Huvudbudskapet i boken är hur farligt det är att inte prata med varandra. Vår största fiende är tystnaden!
Man kanske ser att något är fel och att någon mår väldigt dåligt men man vågar inte fråga hur den egentligen mår.
Boken handlar också om skuld och skam över att inte har frågat tillräckligt ofta och inte ha kunnat förhindra det som skedde.
Det är en drabbande och mycket sorglig bok som är fantastiskt bra skriven.
Den skildrar relationer som skaver på ett knivskarpt och träffande sätt.
Jag rörs till tårar flera gånger när jag läser den här boken.
Den berör.
Den är viktig.