Jag ger det ett år

Hur ska jag göra mormor? Tänk om soc kom och hämtade oss. Tänk om vi splittras, eller tillsammans kommer till en riktig skitfamilj. Fast tänk om allt blir bättre, till och med bra ... Hur blir det då för morsan? Hon skulle nog gå under. Saker måste i vilket fall ändras. Där och då ger jag mig själv ett löfte: Jag ger det ett år. Millan tycker det mesta i livet är skit. Egentligen allt utom småglinen, mormor (som är död), kompisarna Ellen och Liv och att skriva, läsa och lyssna på musik. Skolan, som är full av dryga och ibland elaka klasskamrater, gör inte direkt livet bättre. Och varje dag riskerar hon att någon avslöjar hur hon egentligen har det hemma. Millan lider av ångest och hon börjar skada sig själv. Så dyker Acke upp, en kille som konstigt nog verkar gilla henne. Och arslet hon har i musik ersätts av en annan lärare, en som väcker Millans intresse för skapande och att skriva låtar. Kommer mamma, och livet, kunna ändras på ett år, eller måste Millan signalera och riskera att splittra familjen? Det här är en bok om syskonkärlek, lojalitet, vänskap och kärlek men också om missbruk, ångest och självskadebeteende. Ida Berner arbetar till vardags som skolkurator på en högstadieskola. " ... Här är det psykisk ohälsa som är i fokus och detta gestaltas i form av högstadietjejen Millan som tar stort ansvar för sina småsyskon då hennes mamma mest vill festa och umgås med nya karlar. Millan saknar sin mormor, orkar inte med skolan och skär sig ibland för att glömma allt jobbigt. Några ljusglimtar som lyser upp är en ny musiklärare och en äldre kille som verkar intresserad av Millan. Hon bestämmer sig för att ge livet en chans ett år till. Styrkan är skildringen av Millans kamp för att klara vardagen och kärleken till sin familj. Språket flyter lätt och längst bak i boken finns information om vart man kan vända sig om man mår dåligt." Lektör Anna Wilner, BTJ-häfte nr 12, 2020.