Den röda adressboken

1928 får den unga flickan Doris en adressbok av sin far, och där börjar hon skriva in namnen på de människor hon lär känna under livets gång. Nu är Doris 96 år och bor ensam i sin lägenhet i Stockholm och nästan alla i adressboken är döda. Den enda närstående hon har kvar är syster-dotterdottern Jenny, som bor i USA och som hon pratar med på Skype. Det är för Jenny som Doris börjar skriva om alla människorna i adressboken, för att berätta historien och deras och hennes eget liv.

Det här blir en berättelse dels om dåtiden och dels om nutiden – om ensamhet och åldrande. Sofia Lundberg skriver drabbande om att bli gammal och vara beroende av andra och om hur långsamt tiden går när man är ensam kvar. Samtidigt är skildringen av Doris tidigare liv också gripande och spännande. Allt sammantaget är det en riktigt bra läsupplevelse, en bok som är svår att lägga ifrån sig.