Flickan i blått
Bok av Torhild Elisabet Sandberg
Petra bor i ett höghus tillsammans med mamma, pappa och lillebror. En dag råkar en klasskompis illa ut men ingen vågar berätta vad som har hänt. Petra tar mod till sig efter att hon fått höra om sin granne Fredrikas hemlighet. En hemlighet som kommer fram när Fredrika berättar för Petra om flera hundra år gamla målningar.
"Flickan i blått" är första, fristående delen i bokserien "Petras bilder" som berättar om konst på ett spännande sätt för barn. I del ett möter åttaåriga Petra den första bildkonsten - kyrkans bilder. Fredrika lotsar Petra bland verken samtidigt som hon hjälper henne att förstå livets frågor.
Flickan i blått är en lättsam och genomtänkt bok om vänskap, och att våga. En bok om vikten av att se och bli sedd, om vuxnas viktiga närvaro. Samtidigt som det är en bok som öppnar läsarens sinne att reflektera kring vad vad jag som betraktare ser. Alla delar, bild och text, harmoniserar på ett mycket fint sätt.
Det här är en härlig bokserie som gav mig aha-upplevelser, med stark betoning på upplevelser. Kan varmt rekommendera böckerna till föräldrar, eller lärare, som vill introducera sina barn/elever i konstens underbara värld på ett kreativt och lättillgängligt sätt.
Torhild har beskrivit att när hon var barn kände hon sig utestängd från konstmuseerna, att konsten var kidnappad av kännarna och att hon inte var välkommen. Jag kan så väl känna igen mig i den beskrivningen. Så upplevde även jag konsten som barn och ungdom, det var först i vuxen ålder som jag förstod att konsten fanns där för alla. Även för mig. Jag tror inte att vi är ensamma om att känna så. Därför är den här bokserien så viktig. De river murar av osäkerhet och öppnar för att våga se, och vara delaktig.
Det här är en härlig bokserie som gav mig aha-upplevelser, med stark betoning på upplevelser. Kan varmt rekommendera böckerna till föräldrar, eller lärare, som vill introducera sina barn/elever i konstens underbara värld på ett kreativt och lättillgängligt sätt.
Torhild har beskrivit att när hon var barn kände hon sig utestängd från konstmuseerna, att konsten var kidnappad av kännarna och att hon inte var välkommen. Jag kan så väl känna igen mig i den beskrivningen. Så upplevde även jag konsten som barn och ungdom, det var först i vuxen ålder som jag förstod att konsten fanns där för alla. Även för mig. Jag tror inte att vi är ensamma om att känna så. Därför är den här bokserien så viktig. De river murar av osäkerhet och öppnar för att våga se, och vara delaktig.