Sågverksungen
Bok av Vibeke Olsson
Bricken får inte strejka, det har hennes pappa Edvin bestämt. Hon vill, för hon har jobbat från tidig morgon och måste få hjälpa till att få patronerna som äger sågverket att få upp ögonen för dem. Endast hjälpsågare och plankbärare, rediga karlar, ska strejka enligt Edvin. Alla de som numera får sämre lön än förra året, fastän stadens sågverk fått tre miljoner kronor av staten.
Jag älskade verkligen att läsa den här boken, så beskrivande miljöer från 1879 i Sundsvall.
Man lever sig in i den tiden och och med människorna i boken och om lilla 11-åriga Bricken som jobbar på Sågverket i Sundsvall. Om Brickens pappa som också arbetar på Sågverket och om Brickens mamma som sköter om hemmet och vid sidan av försörjer sig som tvätterska.
Man får en insyn i hur det var att leva som en Sågverksfamilj på 1800-talet, väldigt intressant bok som beskriver arbetslivet men finns även kärlek och mycket värme i boken och så klart även en del sorg.
,Fantastiskt bra och gripande bok!!
Tycker verkligen att ni ska läsa boken!!
Handling:
Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner.
- Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig.
Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men jag får inte fram ett ord."
Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem!
Vibeke Olssons roman Sågverksungen tar oss med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är Bricken som berättar, Bricken Eriksson, född i Kalvträsk, snart elva år, ströflicka, kasernbo, sågverksunge, strejkare.
Man lever sig in i den tiden och och med människorna i boken och om lilla 11-åriga Bricken som jobbar på Sågverket i Sundsvall. Om Brickens pappa som också arbetar på Sågverket och om Brickens mamma som sköter om hemmet och vid sidan av försörjer sig som tvätterska.
Man får en insyn i hur det var att leva som en Sågverksfamilj på 1800-talet, väldigt intressant bok som beskriver arbetslivet men finns även kärlek och mycket värme i boken och så klart även en del sorg.
,Fantastiskt bra och gripande bok!!
Tycker verkligen att ni ska läsa boken!!
Handling:
Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner.
- Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig.
Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men jag får inte fram ett ord."
Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem!
Vibeke Olssons roman Sågverksungen tar oss med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är Bricken som berättar, Bricken Eriksson, född i Kalvträsk, snart elva år, ströflicka, kasernbo, sågverksunge, strejkare.