Carry the One
Bok av Carol Anshaw
På bokhandeln Gay’s The Word hittade jag de flesta av böckerna som fick flytta med mig till Sverige efter Londonresan 2017, så även Carol Anshaws bok Carry the one. Författaren, som är amerikanska och även konstnär, kände jag inte till sen tidigare, utan litade på bokhandelspersonalens rekommendationer.
En tidig morgon efter en bröllopsfest färdas ett gäng av gästerna i en bil på väg hem. Men de hinner inte långt innan de kör på och dödar en liten flicka. Detta påverkar förstås samtliga i bilen. En av dem tar på sig skulden, men var inte skulden egentligen allas? Händelsen präglar de inblandades liv och läsaren får följa dem under cirka 25 år. I bilen finns bland annat ett lesbiskt par, för övrigt. En av dessa kvinnor, konstnären, tillhör dem som skildras efter olyckan. Konstnären, som målar den lilla flickan, och som plötsligt slår igenom, nåt som återigen förändrar hennes liv.
Det här är en djup liten bok på cirka 250 sidor. Den tar tid att läsa, för innehållet är inte lättsmält. Skuld är sällan det. Bitvis känns det som att läsa i uppförsbacke, men på vissa ställen glimmar språket till. Vid dessa tillfällen förstår jag att författaren också är konstnär. Detta, plus att även författaren lever med en kvinna, har hon gemensamt med en av romanens centralfigurer, Alice.
Mitt omdöme blir högt.
En tidig morgon efter en bröllopsfest färdas ett gäng av gästerna i en bil på väg hem. Men de hinner inte långt innan de kör på och dödar en liten flicka. Detta påverkar förstås samtliga i bilen. En av dem tar på sig skulden, men var inte skulden egentligen allas? Händelsen präglar de inblandades liv och läsaren får följa dem under cirka 25 år. I bilen finns bland annat ett lesbiskt par, för övrigt. En av dessa kvinnor, konstnären, tillhör dem som skildras efter olyckan. Konstnären, som målar den lilla flickan, och som plötsligt slår igenom, nåt som återigen förändrar hennes liv.
Det här är en djup liten bok på cirka 250 sidor. Den tar tid att läsa, för innehållet är inte lättsmält. Skuld är sällan det. Bitvis känns det som att läsa i uppförsbacke, men på vissa ställen glimmar språket till. Vid dessa tillfällen förstår jag att författaren också är konstnär. Detta, plus att även författaren lever med en kvinna, har hon gemensamt med en av romanens centralfigurer, Alice.
Mitt omdöme blir högt.