Kameleonten
Bok av Jonas Moström
Likt en kameleont byter seriemördaren skepnad till allt från receptionist, läkare, lokalvårdare och det finns ingen yrkesroll han inte kan låtsas ha för att kunna begå sina mord.
En utstuderad mördare som drar in medlemmar i Nationella gärningsmannaprofilgruppen i sitt rollspel där de sätter allt på spel. En thriller som behåller greppet om läsaren från början till slut.
Tack Norstedt förlag för överraskningen!
Kameleonten handlar om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarien Johan Axberg som tar sig an fallet om en person som mördar och maskerar sig inför varje mord - och får då namnet Kameleonten. Advokaten Sophie Ceder blir strypt och det är början på en rapp katt-och-råtta-lek där allting kan hända.
Jag har ofta väldigt svårt för polisdeckare där man följer poliser i deras utredning till att fälla en person, men jag tycker ändå att Moströms skrivsätt och rappa berättarteknik med korta kapitel och mycket dialog gjorde det roligt att läsa. Sedan också att kameleonten förklädde sig till olika typer av yrken gjorde det ju bara ännu roligare att försöka gissa vem som var mördaren.
Det som gör att den här deckaren lyfts för mig är just den rappa berättartekniken. Det är lätt att hänga med bland alla personer och relationer. Jag har inte läst någon bok av Moström tidigare, vilket underlättade avsevärt att ha ett litet persongalleri i början som förklarade relationerna också. Däremot tycker jag att han väver in det bra i historien och man skulle även förstått utan persongallerit. Också roligt att en av karaktärerna är från Kiruna, vilket jag inte tycker man ser ofta inom litteraturen. Jag hade däremot önskat att blivit helt chockad över vem det var som var kameleonten, för mig var det rätt självklart. Men vägen dit var ändå rolig att följa!
Rekommenderar till dig som gillar: rappa och dialogbaserade berättelser, snabba vändningar, pulshöjande och deckare med polisperspektiv.
Kameleonten handlar om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarien Johan Axberg som tar sig an fallet om en person som mördar och maskerar sig inför varje mord - och får då namnet Kameleonten. Advokaten Sophie Ceder blir strypt och det är början på en rapp katt-och-råtta-lek där allting kan hända.
Jag har ofta väldigt svårt för polisdeckare där man följer poliser i deras utredning till att fälla en person, men jag tycker ändå att Moströms skrivsätt och rappa berättarteknik med korta kapitel och mycket dialog gjorde det roligt att läsa. Sedan också att kameleonten förklädde sig till olika typer av yrken gjorde det ju bara ännu roligare att försöka gissa vem som var mördaren.
Det som gör att den här deckaren lyfts för mig är just den rappa berättartekniken. Det är lätt att hänga med bland alla personer och relationer. Jag har inte läst någon bok av Moström tidigare, vilket underlättade avsevärt att ha ett litet persongalleri i början som förklarade relationerna också. Däremot tycker jag att han väver in det bra i historien och man skulle även förstått utan persongallerit. Också roligt att en av karaktärerna är från Kiruna, vilket jag inte tycker man ser ofta inom litteraturen. Jag hade däremot önskat att blivit helt chockad över vem det var som var kameleonten, för mig var det rätt självklart. Men vägen dit var ändå rolig att följa!
Rekommenderar till dig som gillar: rappa och dialogbaserade berättelser, snabba vändningar, pulshöjande och deckare med polisperspektiv.