Ingen skulle få veta
Bok av Anna Kansell
Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.
INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll.
Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer - både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand.
Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.
Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära - för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.
En stor bok i liten förpackning.
Vi får följa författarens alterego Maria under uppväxten i en på ytan vanlig, lycklig familj. Hur de alla gör allt för att dölja är att mamman i familjen inte mår bra. Perioder av djup depression eller utåtagerande ångest kan när som helst blossa upp.
Genom att författaren låter oss följa med in i den oförutsägbara vardagen sitter man som läsare snart på helspänn och väntar på nästa explosion. På så sätt får man en liten aning om hur det måste ha varit att som barn öppna ytterdörren utan att veta vem man ska mötas av. Om mamma ska finnas där eller inte.
Med hjälp av gamla dagboksanteckningar och utdrag från moderns journal får vi följa med på en ångestfylld resa med det ständiga hotet om självmord vilande över familjen. Skammen av att inte ha det som andra, skulden i att kanske ha varit den som gjort något som satt igång utbrottet den här gången.
Det är bara lite drygt tvåhundra sidor. Men ack så viktiga sidor. Så stort av er som orkar berätta.
Vi får följa författarens alterego Maria under uppväxten i en på ytan vanlig, lycklig familj. Hur de alla gör allt för att dölja är att mamman i familjen inte mår bra. Perioder av djup depression eller utåtagerande ångest kan när som helst blossa upp.
Genom att författaren låter oss följa med in i den oförutsägbara vardagen sitter man som läsare snart på helspänn och väntar på nästa explosion. På så sätt får man en liten aning om hur det måste ha varit att som barn öppna ytterdörren utan att veta vem man ska mötas av. Om mamma ska finnas där eller inte.
Med hjälp av gamla dagboksanteckningar och utdrag från moderns journal får vi följa med på en ångestfylld resa med det ständiga hotet om självmord vilande över familjen. Skammen av att inte ha det som andra, skulden i att kanske ha varit den som gjort något som satt igång utbrottet den här gången.
Det är bara lite drygt tvåhundra sidor. Men ack så viktiga sidor. Så stort av er som orkar berätta.