Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
And every morning the way home gets longer and longer : a novella
Bok av Fredrik Backman
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.
Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.
Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.
Fredrik Backman tecknar här som bara han kan göra ett ömsint porträtt av en åldrande mans kamp för att hålla kvar sina allra käraste minnen, och hur hans öde påverkar dem som står honom närmast.
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en liten bok med ett stort budskap som kommer att stanna länge hos läsaren.
Detta är en liten bok om att åldras men också en historia om en kärlek mellan en farfar och hans barnbarn. Om det som händer när minnet sviker och hur det är att som barn försöka inse det faktum att ens farfars tid på jorden börjar ta slut.
Fredrik Backman är min den författare vars ord berör mig mest av allas. Hans ord är som magi och vissa (okej ganska många) av hans formuleringar är så fantastiska att jag saknar ord för att beskriva dem. Jag älskar att han hela tiden säger något om världen och bjuder på såväl skratt som tårar under tiden. För sånt är livet. Det går upp och det går ner och därför är det viktigt att ta vara på det och kanske tänka på att ge våra nära och kära tid. Precis som Noah gjorde med sin farfar.
Fredrik Backman är min den författare vars ord berör mig mest av allas. Hans ord är som magi och vissa (okej ganska många) av hans formuleringar är så fantastiska att jag saknar ord för att beskriva dem. Jag älskar att han hela tiden säger något om världen och bjuder på såväl skratt som tårar under tiden. För sånt är livet. Det går upp och det går ner och därför är det viktigt att ta vara på det och kanske tänka på att ge våra nära och kära tid. Precis som Noah gjorde med sin farfar.