Feministpastorns tro och tvivel
Bok av Esther Kazen
Att vara både frikyrkopastor och feminist kan vara komplicerat. Esther Kazens tro kantats av tvivel och frustration över en religion som utövat både kvinnoförtryck, homofobi och rasism. Hur orkar hon älska sin tro utan att blunda för dessa problem? Och hur är det egentligen att vara troende i ett av världens mest sekulära länder?
Esther vill vara troende utan att förenkla eller förminska och löser det genom att vara vän med både sin tro och sina tvivel. Feministpastorns tro och tvivel ger en glimt av hur livet som kristen kan se ut och visar på att det är fullt rimligt att vara troende, feminist och allierad för HBTQ-personersrättigheter. Radikala och inkluderande värderingar finns i kristendomens själva grund.
Esther Kazen är frikyrkopastorn och feministen som krokar arm med både kyrkan och den feministiska rörelsen. Hon verkar för en inkluderande kyrka och vill göra upp med trångsynt teologi och tradition. Med frustration och hoppfullhet skriver hon om skavet mellan sina hjärtefrågor och om livet som en feministpastor.
Jag är varken kristen eller tillhör någon tro, men känner samtidigt att den organiserade ateismen är lite för dogmatisk i sitt fördömande av religioner. Många är de gånger jag försvarat religion mot människor vars politiska åskådning jag för övrigt delar. Därför såg jag verkligen fram emot att läsa Esther Kazens funderingar över saken.
Kazen är kvinnan bakom @feministpastorn, en ung tjej som vuxit upp frikyrkligt och tidigt studerat till pastor. Hon är feminist, antirasist samt står för HBTQ-människors rättigheter. För många en motsägelse, kristendomen har trots allt sponsrat korståg och politiker har stridit mot homosexuellas rätt att gifta sig med stöd i kristendomen. Kazen förnekar inget av detta, istället tar hon upp det själv, problematiserar och förklarar sin ståndpunkt.
De stora dragen jag tar till mig från boken är att Jesus var feminist, tyckte att kvinnor skulle få utbildning och att alla människor hade ett lika värde. Det andra är att grundbudskapet inom kristendomen, precis som i andra religioner, är kärlek och lika värde inför Gud. Det tredje är att religioner utövas av människor, många människor har fördomar, många människor tycker om att hitta fog för sina fördomar i en helig skrift, som också denna är författad av människor med fördomar. Och sist men inte minst, att det även gjorts mycket gott i kyrkans namn, som när svenska kyrkan öppnade sina portar under den s.k. flyktingkrisen samtidigt som andra stängde dem.
"Feministpastorns tro och tvivel" var en intressant läsupplevelse. Kazen redogör, precis som titeln insinuerar, för alla de tankar hon haft om hur religion och tolerans kan gå hand i hand. Det enda jag saknar är mer av henne själv, det hade varit så spännande att läsa alla dessa tankar i en mer biografisk form, och jag njöt av alla de små anekdoter hon trots allt bjöd på.
Kazen är kvinnan bakom @feministpastorn, en ung tjej som vuxit upp frikyrkligt och tidigt studerat till pastor. Hon är feminist, antirasist samt står för HBTQ-människors rättigheter. För många en motsägelse, kristendomen har trots allt sponsrat korståg och politiker har stridit mot homosexuellas rätt att gifta sig med stöd i kristendomen. Kazen förnekar inget av detta, istället tar hon upp det själv, problematiserar och förklarar sin ståndpunkt.
De stora dragen jag tar till mig från boken är att Jesus var feminist, tyckte att kvinnor skulle få utbildning och att alla människor hade ett lika värde. Det andra är att grundbudskapet inom kristendomen, precis som i andra religioner, är kärlek och lika värde inför Gud. Det tredje är att religioner utövas av människor, många människor har fördomar, många människor tycker om att hitta fog för sina fördomar i en helig skrift, som också denna är författad av människor med fördomar. Och sist men inte minst, att det även gjorts mycket gott i kyrkans namn, som när svenska kyrkan öppnade sina portar under den s.k. flyktingkrisen samtidigt som andra stängde dem.
"Feministpastorns tro och tvivel" var en intressant läsupplevelse. Kazen redogör, precis som titeln insinuerar, för alla de tankar hon haft om hur religion och tolerans kan gå hand i hand. Det enda jag saknar är mer av henne själv, det hade varit så spännande att läsa alla dessa tankar i en mer biografisk form, och jag njöt av alla de små anekdoter hon trots allt bjöd på.