Försvararen
Bok av Anna Karolina
På julafton berättar Jasmine Moretti för sin tvillingbror Nicolas att en av dem kommer att dö idag. Han viftar bort hennes kommentar och de fortsätter julfirandet med kokain inne på pubtoaletten. Därefter festar de vidare för att senare åka hem och somna på soffan. Precis som Jasmine förutspått är det bara en av dem som vaknar. Samtidigt tar polisen Ebba Tapper sig an en av Sveriges mest uppmärksammade mordutredningar.
Innan jag startar boken är förväntningarna höga och jag vet att det ibland kan ställa till det när man går in med den inställningen. MEN!! Ingen fara!! Precis som tidigare böcker så gör du det igen, Anna. Vilken bok!! Alltså det går i 120 från första sidan. Snabbt inser jag att den här boken är något utöver det vanliga i deckarvärlden, den är väldigt trovärdig.
Det är otäckt, obehagligt, oförväntat, brutalt, spännande etc etc. Adjektiven för att beskriva räcker inte till. Det krävs verkligen fingertoppskänsla för att skriva en så här bra bok.
Jag sörjer med Ebba och det gör ont i mig när hon häller i sig alkohol som bedövning för ett dåligt mående. Jag har själv bevittnat det på nära håll. Angela, denna starka vackra och intelligenta kvinna med, vad jag tolkar det som, ett tungt bagage och tvivelaktiga arbetsmetoder. Simon, en naiv kille som bara vill väl. Sen till den som bara gör mig förbannad John Hellberg, denna mansgris som utnyttjar sin position för att ta makten över de som är beroende av honom. Nicolas, en trasig människa med så mycket ilska och sorg inom sig.
Du beskriver dina karaktärer med en fingertoppskänsla som gör de levande och trovärdiga. Det blir inte bara en bokkaraktär utan de finns där runt omkring nästan på riktigt.
Händelserna som tar oss framåt i boken är helt otroliga, det är så jag häpnar när det oväntade inträffar gång på gång.
Boken är bra, JÄTTEBRA och jag tycker att den bör läsas av alla som gillar deckare och har lite is i magen för det är otäckt, ruggigt och flera gånger oväntat.
Jag hoppas på fler böcker jag vill verkligen veta lite mer framför allt om Ebbas och Angelas bakgrund.
Det är otäckt, obehagligt, oförväntat, brutalt, spännande etc etc. Adjektiven för att beskriva räcker inte till. Det krävs verkligen fingertoppskänsla för att skriva en så här bra bok.
Jag sörjer med Ebba och det gör ont i mig när hon häller i sig alkohol som bedövning för ett dåligt mående. Jag har själv bevittnat det på nära håll. Angela, denna starka vackra och intelligenta kvinna med, vad jag tolkar det som, ett tungt bagage och tvivelaktiga arbetsmetoder. Simon, en naiv kille som bara vill väl. Sen till den som bara gör mig förbannad John Hellberg, denna mansgris som utnyttjar sin position för att ta makten över de som är beroende av honom. Nicolas, en trasig människa med så mycket ilska och sorg inom sig.
Du beskriver dina karaktärer med en fingertoppskänsla som gör de levande och trovärdiga. Det blir inte bara en bokkaraktär utan de finns där runt omkring nästan på riktigt.
Händelserna som tar oss framåt i boken är helt otroliga, det är så jag häpnar när det oväntade inträffar gång på gång.
Boken är bra, JÄTTEBRA och jag tycker att den bör läsas av alla som gillar deckare och har lite is i magen för det är otäckt, ruggigt och flera gånger oväntat.
Jag hoppas på fler böcker jag vill verkligen veta lite mer framför allt om Ebbas och Angelas bakgrund.