Under samma himmel
Bok av Camilla Davidsson
Camilla Davidssons efterlängtade uppföljare till I fikonträdets skugga är äntligen här!
Leo Stemme har allt: ett garage fyllt med dyra sportbilar, stark karisma och stor framgång både hos kvinnor och i yrkeslivet. Ändå är det något som skaver. Relationen till hans två barn är allt annat än bra, han har nyligen blivit lämnad av Susanne, en kvinna han på kort tid blivit väldigt fäst vid.
För att återfå energin, och ro att skriva självbiografin som han har lovat ett förlag, har han köpt ett ensligt beläget hus med utsikt över Jämtlandsfjällen. Här ska han träna, bli kvitt tankarna på Susanne och äntligen få boken klar. Men dagarna går utan att något blir gjort och ångesten och rastlösheten växer.
I den gamla mjölkbutiken på norra Gotland har Susanne äntligen kommit till ro efter en turbulent sommar med Leo. Hon njuter av höstens intåg på ön, gärna tillsammans med Misha, flyttkarlen som kommit att bli en god vän. En dag får hon oväntat mejl från Leo. Susanne tvekar, ska hon svara eller låta saken bero? Hennes beslut får oanade konsekvenser, inte bara för henne utan för många, många fler.
Under samma himmel är en berättelse om vad som händer när det liv man byggt upp och kämpat för inte längre skänker en lycka och vad som egentligen är viktigt när livet ställs på sin spets.
Jag läste en tvåa med potential och blev positivt överraskad, tyckte den var väldigt mysig och charmig.
Läste sen under Fikonträdets skugga och tyckte den var sådär, ju längre boken gick desto mindre gillade jag den.
Och så den här.. Började läsa helt införstådd med att Susanne skulle välja FEL man men jag var inte helt med på vilken röra och totalt trainwreck detta skulle vara. Helt ärligt så finns det nog ingenting jag gillar med den här boken. Inte karaktärerna, inte handlingen och framförallt inte Leo.. (noll karaktärsutveckling för kan man verkligen kalla det karaktärsuveckling när det händer på de sista 10 sidorna) Men visst gillar man bad boys som sätter på allt som kommer i närheten och drömmer om att vara den som lyckas "tämja" besten. Läs den, annars låt bli
Läste sen under Fikonträdets skugga och tyckte den var sådär, ju längre boken gick desto mindre gillade jag den.
Och så den här.. Började läsa helt införstådd med att Susanne skulle välja FEL man men jag var inte helt med på vilken röra och totalt trainwreck detta skulle vara. Helt ärligt så finns det nog ingenting jag gillar med den här boken. Inte karaktärerna, inte handlingen och framförallt inte Leo.. (noll karaktärsutveckling för kan man verkligen kalla det karaktärsuveckling när det händer på de sista 10 sidorna) Men visst gillar man bad boys som sätter på allt som kommer i närheten och drömmer om att vara den som lyckas "tämja" besten. Läs den, annars låt bli