Klockmakarens dotter
The Clockmaker's Daughter
Bok av Kate Morton
Ny storslagen roman om kärlek, hemligheter och gåtor i det förflutna av hyllade och älskade Kate Morton. Till godset Birchwood Manor på engelska landsbygden anlände på 1860-talet en grupp konstnärer ledda av den karismatiske Edward Radcliffe. En vistelse i inspirationens och kreativitetens tecken slutade med katastrof då en kvinna mördades och en annan försvann. I nutid hittar den unga arkivarien Elodie Winslow en gammal väska som innehåller ett foto av en vacker kvinna och en teckning föreställande ett pampigt hus. Hon blir närmast besatt av kvinnan och känner omedelbart igen huset, fast hon vet att det är en omöjlighet. Vad har hon för koppling till det som hände för länge sedan på Birchwood Manor?
Elodie är en ung kvinna som jobbar på ett arkiv i England. En dag hittar hon en sliten väska på sitt jobb och i den ett foto på en vacker kvinna och en teckning av ett gammalt hus. Elodie känner en märklig dragning till huset – det är som om hon har sett det förut någonstans. Hon beslutar sig för att ta reda på mer om vem kvinnan på bilden är och var huset finns.
Det leder henne till en berättelse som en begåvad ung konstnär och två kvinnor som älskade honom. Men vad hände egentligen den där sommaren 1862 då en grupp vänner samlades på Birchwood manor? Det som slutade med att en kvinna mördades och en annan försvann.
Jag hade ganska stora förväntningar på den här boken. Det lät precis som något jag skulle gilla – nutid och dåtid, ett mysterium, engelska landsbygden. Men jag blev dessvärre besviken. Det började lite lovande med Elodies perspektiv. Men därefter blandade författaren lite väl friskt olika tidsepoker och olika personer, vilket jag tyckte gjorde det hela rörigt. Mot slutet knyts förvisso säcken ihop, men transportsträckan dit är alltför lång och inte särskilt fängslande. Jag hade svårt att hålla intresset uppe och var faktiskt inte alls sugen på att läsa vidare i boken. Jag ville ändå veta vad som hände så jag läste klart den ändå, men tyckte att det var ganska skönt när jag var färdig med den.
Det leder henne till en berättelse som en begåvad ung konstnär och två kvinnor som älskade honom. Men vad hände egentligen den där sommaren 1862 då en grupp vänner samlades på Birchwood manor? Det som slutade med att en kvinna mördades och en annan försvann.
Jag hade ganska stora förväntningar på den här boken. Det lät precis som något jag skulle gilla – nutid och dåtid, ett mysterium, engelska landsbygden. Men jag blev dessvärre besviken. Det började lite lovande med Elodies perspektiv. Men därefter blandade författaren lite väl friskt olika tidsepoker och olika personer, vilket jag tyckte gjorde det hela rörigt. Mot slutet knyts förvisso säcken ihop, men transportsträckan dit är alltför lång och inte särskilt fängslande. Jag hade svårt att hålla intresset uppe och var faktiskt inte alls sugen på att läsa vidare i boken. Jag ville ändå veta vad som hände så jag läste klart den ändå, men tyckte att det var ganska skönt när jag var färdig med den.