Jojo Rabbit

I filmen, regisserad av den fantastiska Taika Waititi, möter vi 10-åriga Johannes "Jojo" Betzler som precis ska börja sin första dag i Hitlerjugends vilket har är mycket exalterad men nervös över. Förutom sin goda vän Yorki har han sin låtsaskompis självaste Hitler själv som stöttar honom igenom de svårigheter. Förut dessa två karaktärer lever Jojo med sin mamma, Frau Betzler, som inte delar sin sons syn på nazismen och deras tankar kring krig och judar. En dag hör han något från övervåningen och smyger försiktigt upp för att för att bakom en dörr i väggen hitta en flicka gömd. Frågan är vad Jojo och hans medhjälpare Hitler ska göra åt den här saken?

Filmer byggs runt satir och en humor som förmedlas till stor del genom Jojo och låtsas-Hitlers relation. Samtidigt finns det en underliggande sorgsenhet och ett allvar som, ju längre in i filmen man kommer, tar över mer och mer tills man hittar sig själv gråtande på sin plats i en biosalong. Vi alla känner redan till många detaljer från det 2:a världskriget och den här ger oss, om än ett fiktivt berättande, en ny syn på samhörighet, mod, rädsla och en annorlunda vänskap. Skådespelet från de medverkande är stabilt. Roman Griffin Davis gör en stabil roll som Jojo, men ack Scarlett Johansen och Taika Waititi briljerar i sina roller som Frau Betzler och Jojos låtsaskompis.

Detta är en film jag sent kommer glömma och en slutscen som kommer få mig att gråta och skratta samtidigt varenda gång.